Electric Punishment står alltså på menyn idag, och jag får en klump heavy metal kastad rakt i ansiktet. Den brutala, nästan slaktande musiken gör sig med sin katastrofala tyngd skrämmande bra i mina öron. Åtminstone stundtals. Redan första låten, I Am The Gun, känns för lång och borde kortats ner. Det stämmer också för titelspåret,
[continue reading...]

Gloomball är nykomlingar på metalscenen. De härstammar från Tyskland och släppte i april sitt första album, vilket de kallar The Distance. De har där tolv låtar på sig att övertyga mig och resten av världen att de är något att ha. Att deras kontemporära heavy metal är värd att spränga högtalarna med. Visserligen har de
[continue reading...]

Pyrithion är amerikansk death metal. Den spelas av Tim Lambesis från As I Lay Dying, Ryan Glisan från Allegaeon och Andy Godwin som tidigare spelat i Embodyment och The Famine. När presentationen nu är klar så har jag deras EP i lurarna. Det är hittills de tre enda låtar som bandet kläckt ur sig, och
[continue reading...]

Blaak Heat Shujaas andra album, betitlat The Edge Of An Era, är sedan en månad aktuellt i världens alla skivbutiker. Dessa psykrockare har den här gången skapat vindlande gitarrpassager och i evighet virvlande rörelser inom rockgenren. Det påminner mig om Uriah Heep, fast med ett mörkare, dovare mer demoniskt sound, a la Sabbath.  De långa
[continue reading...]

Snabbt som satan ska det gå. Det verkar vara V8 Wankers melodi. Och inte är det särskilt melodiskt. Som på tidigare album är det käck, oljig metal som gäller. Inte ett enda depåstopp. Det är tyska V8 Wankers åttonde album, Got Beer?, som är i farten. Snabba rockriff, gapande sång och en punkig attityd. Det
[continue reading...]

Nu blir man lite förvirrad, men det är i vilket fall som helst så att jag ska recensera Obliqs nya album Roots, uppföljaren på det fyra år gamla debutalbumet Antenna. Tack internet för den informationen. Mitt första intryck: är detta inte getmetal.com? Var har jag hamnat? Diverse radioskräp punkt com? Men på det stora hela
[continue reading...]

Hacricide, de franska dödsmetallarna, är ute på gatan med sitt fjärde album i handen. Return To Where You’ve Never Been heter det. De spelar plågofylld musik som jag känner mig kluven till. Gillar jag det, eller gillar jag det inte? Det finns både bra och dåliga sidor, men det stämmer ju också för allt annat
[continue reading...]

Odefinierbart värre när Colossus släpper sitt debutalbum Wake. Ett debutalbum fullt av influenser från musik som Meshuggah och Opeth, men som blir helt eget. Pojkarna från Stockholm har i sin musik blandat rent heavy metalrens med stoner och sludge, progressivt och allehanda tung metal. Efter förra årets EP, Spiritual Myiasis, är Wake välkommen i mina
[continue reading...]

Feast On Your Gone är luleåbandet The Old Winds första album. Ett mörkt och melankoliskt album i djupaste post metal stil. Den som känner till hardcorebandet Breach och deras album känner väl också till Tomas Hallbom, som ligger bakom det här projektet. På albumet är den enda musikern som hörs han. Visst, Hallbom känner sig
[continue reading...]

De finska gossarna i My Funeral släppte nyligen sitt andra album, Thrash Destruction. Ett album där fyra av de tio låtarna innehåller ordet thrash. Resterande titlar låter som något man kunnat hitta i ännu extremare genrer. Men för My Funeral är det inget särskilt mycket extremare. De spelar helt enkelt krossande thrash utan någon annan
[continue reading...]