Four (Acts Of Love) är en kompilation halvfärdiga låtar. Visst har australiske Mick Harvey sin egen diskografi (mycket tillsammans med Nick Cave), men här är han på egen hand ute på djupt vatten. Fem av de fyra låtarna är inte ens två minuter långa och där hinner man inte tänka. Man hinner inte känna efter
[continue reading...]

Now What?! är Deep Purples nyligen släppta – och väl mottagna – nittonde album. Efter att inte ha släppt något på sju år var det hög tid att bryta tystnaden. Liksom de senare albumen i diskografin är det ett album som inte bygger på attityd, hastighet eller tyngd. Det märks att farbröderna kan ta det
[continue reading...]

Jag har fått den katastrofalt stora äran att recensera Black Sabbaths nya album, 13. När jag och katten börjar lyssna på det här albumet vet vi bara en sak. God Is Dead? är en klassiskt ljudande låt som fångar vad Black Sabbath under sjuttiotalet strävade efter att bli, och under åttiotalet (med Dio) blev. Och
[continue reading...]

Eftersom att indierock är mig en så avlägsen genre har jag inte en aning om vilka The National är, annat än den information wikipedia ger mig. Trouble Will Find Me är deras sjätte album. Medan jag lyssnar kommer jag fram till att det inte alls är konstigt att jag inte vet vilka de är. Det
[continue reading...]

Super Collider. Det kritiserade senaste albumet som Dave Mustaine och hans Megadeth kastat ur sig, för bara dagarna sedan. Albumet håller till i mellantempo och går inte alls i lika tungt och thrashigt stuk som de senaste albumen gjort. Kingmaker, som öppnar albumet, går aldrig riktigt upp i ilska, utan håller sig i ett hårdrockssound
[continue reading...]

Uppsalas egna F.K.Ü har nyligen släppt sitt fjärde album. Precis som tidigare ligger deras thrash metal i moshpitens allomfattande svarta hål och lurar. Mosh, mosh, mosh. Varenda låt handlar om moshande och ännu mer moshande. Men ska man vara petig så går det ju att bortse från texter och språkliga teman och lyssna på musiken.
[continue reading...]

Asenblut känner ju inte jag till sedan förut. Visserligen har de bara släppt ett album tidigare och det var fyra år sedan. Nu är det nummer två som gäller och det heter Von Worten Und Taten. De fyra killarna kommer från Göttingen i Tyskland och de spelar black metal. Något som inte alls faller mig
[continue reading...]

För lite mer än ett år sedan så recenserade jag dessa stockholmare på annat håll, då gällde det deras debutplatta, jag gav det 4 av 5 i betyg och deras sound gav mig både intresse och imponerade på mig. Nu gäller det istället en ny EP som bandet släpper ifrån sig och denna gången har
[continue reading...]

Aktuellt för idag är Rhapsody Of Fires nya livealbum, som de kallar Live – From Chaos To Eternity, inspelat under turnén för albumet From Chaos To Eternity. Jag har länge varit av den åsikten att Rhapsodys sentida musikaliska utveckling har varit till det sämre, och inte blev det bättre av fjolårets album Ascending To Infinity
[continue reading...]

The Lone Crows är ett amerikanskt band som alldeles nyligen släppt sitt första album. Ett album som de helt enkelt kallar The Lone Crows. Snabb, fartfylld stonerrock av hög klass bjuds det på, varvat med de tyngre, snarast grungeklingande verken. Can’t Go Home Again är ett mästerverk i sig och en låt som alla borde
[continue reading...]