Innfight – Boulevard of Pain

Sep 24th, 2015 | By | Category: CD, Recensioner
05b_end_sw_ok.eps

Innfight – Boulevard of Pain

Överraskningar är alltid trevligt, och bandet Innfight bjöd på en rejäl sådan när jag lyssnade på deras skiva Boulevard of Pain. Det är deras debutalbum, och dom började spela ihop 2013, jag trodde dom gjort fler album, för det här är galet bra och en ren njutning. Jag skulle beskriva det som man blandat power och alternativ metal i en mixer. Första spåret ut brakar löst ordentligt med snabba och intensiva trummor, och sångaren Frank Widderson har en kraftfull och lagom slipad röst, som passar utmärkt till det här. Fina och välplacerade slingor av keyboard gör Til I Fall och Memories närmast magiska till en början. Kraftfull refräng och heta, energiskt framförda riff, som även har Heart Like a Stone i sitt våld, tight och unisont med dom elektroniska små partier som finns där. Funkar bra eftersom det inte förstör den mysiga atmosfären i låtarna.

Breathe skiljer sig lite från resten, och här andas det ren alternativ metal. Inga ljusa musikslingor, utan här är det mer åt det råare hållet. Jag gillar det här, och det visar hur mångsidiga dom är musikaliskt. Annars kan det vara lätt och fastna i ett fack, och inte spela något annat utanför det. Jag hoppas dom även i framtiden ger sina låtar lite av det mörkare soundet. Innfight har absolut fått en bra start, då första skivan är så jäkla bra. Om jag ska vara lite petig så är Something New lite fattig och tunn gentemot dom andra spåren på skivan. Här har dom inte gått fullt ut med dom så vackra och trollbindande tonerna som finns överallt annars. Jag saknade dom direkt. En låt som sticker ut ordentligt är Missed By The One, som tydligen går sin egna väg. Partier med disco, som ger en lite kul upplevelse när man hör den. Men jag förstår inte varför det måste in delar med bara prat i en låt, det sänker tempot och tar död på glädjen lite. Den är ändå ett spår man ska höra, för resterande av den är kanon.

Franks röst har även hörts i tyska bandet Virus, där även gitarristen Sascha Wagner varit med, något som säkert bidrar till att dom är så samspelta som band. Det finns ju ett talesätt som heter att man ska spara det bästa till sist, och det har dom då sannerligen gjort. Sista spåret är ett av dom mest underbara låtar jag hört på länge. Lights and Shadows får gåshuden att knottra sig på armarna redan vid det läckra intro med bara ett ensamt piano. Sen kommer Franks pipa vid och magin är fulländad. Dom sparar inte på krutet i refrängen som är som ett åskväder. Sen kommer det, och är man som jag helt frälst av gitarriff från himmelriket, då är solot som finns i slutet av låten out of this world. Man blir stum av lycka och det är som Kreators låt From Flood in to Fire, där några sekunders perfektion i introt gjorde hela låten, ett sylvasst riff man inte kan få nog av. Boulevard of Pain är fulländat in i minsta detalj, och lär ta Innfight på en spännande resa framåt  och jag ser mycket fram emot deras framtida album och om dom kommer att fortsätta på samma sätt. Så ta och håll ögonen på dessa tyskar i Innfight, deras bana i rockens värld har bara börjat.

Bäst: Svårt och bara peka ut ett spår här,men väljer Lights and Shadows. Den är fan helt oslagbar!!

Sämst: Something New. Här har dom nog gått lite vilse och inte hittat tillbaka igen.

Betyg: 4/5

 

Leave a Comment