Kamelot – Debaser Medis Stockholm 27/9 2015

Sep 29th, 2015 | By | Category: Breaking News, Konserter, Recensioner

kamelotKamelot har nu äntligen kommit till samma stad som underbarnet Karevik, förnamn Tommy kommer ifrån. Självklart åkte jag dit för att få uppleva detta episka och till det närmaste legendariska band live. Med sig på turneén har dom två band. Det första är ett band från Kanada som heter Kobra and the Lotus, nästa är ingen nybörjare i branschen, en av världens bästa gitarrister, Gus G. Han lirar i Firewind och med Ozzy Osbourne. Han frälste publiken extra mycket då den helt suveräna Mats Levén dök upp och sjöng ett par låtar. Nu var alla redo att ta emot Kamelot och till tonerna av Stad i Ljus sjöng alla med och gåshuden stod rakt upp nu. När Veil of Elysium börjar höras från scenen utbryter hysteri av skrik och dyrkan, som exploderar när Kamelotveteranen Thomas Youngblood och Tommy Karevik äntrar scenen finns ingen gräns på den kärlek fansen visar.Nu är det nästan omöjligt att inte börja tjuta, det går knappt att sätta ord på känslorna, det är något som bara måste upplevas där och då. Tommy står upphöjd likt en gud och ser ut att vara rörd över den respons han får. The Great Pandemonium tar vid och den sinnrika och tjusigt placerade strålkastarna ger en storslagen atmosfär, och ramar in scenen och skapar en snygg ram för deras mästerverk.

kamelot 1

Tommy Karevik

Mellansnacket sköttes givetvis av Tommy själv, på ett kul och samtidigt eggande sätt. Han hade ibland svårt att göra sig hörd, och stod och bara njöt emellanåt. Nu kom monsterlåten från albumet Epica, Center of the Universe, och jag har nog aldrig upplevt en så intensiv allsång som nu. Thomas visar sina skills och bjuder på riff från paradiset. Deras kvinnliga vokalist, Linnea Vikström gjorde bra ifrån sig och hade en mycket fin röst. Det finns ingen tid till att hämta andan, för nu kommer låten som gjorde att jag fastnade för Kamelot, nämligen Karma. Jag har nästan bara hört den med den forne sångaren Roy Khan, så jag är spänd som en fiolsträng. Tommy fyller den med så mycket magi som det får plats med. Den stora massan med fans älskar dom lite äldre låtarna och det är ett under att Debaser inte lyfter av alla skrik av ren och skär lycka. Torn spred en skön känsla och kändes så här i efterhand som ett intro till vad vi som var där fick uppleva sen. När Here’s to the Fall började berättade Tommy att han tillägnade den till sin morfar som gick bort innan turneén börjat.Han sa med att han var med för två år sedan, 83 år gammal. Tommy står på scenen omgiven med blått ljus och en strålkastare med vitt ljus som snurrar runt honom under låten. Nu är det nästan helt tyst i lokalen, alla är helt tagna av ögonblicket. Ett starkt och känslosamt minne som kommer att leva kvar länge.

oliver p

Oliver Palotai

Efter detta undrade jag vad som skulle kunna slå det, men Marsch of Mephisto klargjorde det rätt snabbt. Oliver Palotai, på keyboard gav rätt stämning med tjusiga partier, och Tommys sammetslena röst var bara pricken över i. Nånting jag inte anade var att i Rule the World dämpas tempot en aning, men utan att tappa fotfästet såklart. Ett lyckligt fans fick bra videoklipp från scen av Tommy, som lånade hans mobil en stund. Roligt när dom verkligen uppmärksammar sina fans tycker jag. Dags för ett spår från Haven, Insomnia och om det nu är möjligt så tände publiken till extra mycket nu. När refrängen kommer är lite av magin som fanns i början närvarande igen. Helt underbart, och många känsloutbrott denna kväll. Casey Grillo skjuter av ett hejdundrande trumsolo, som osar dynamit och är snyggt inramat med strålkastare som lyser ikapp med Casey. Med ett av dom snyggaste intron fyller Veritas hela Debaser med gåshud. Jag inser nu att kvar finns två jäkligt tunga låtar från Haven, och jag behöver inte vänta länge, Liar, Liar dundrar igång och det är återigen Linnea som sjunger Alyssa White Gluz partier i låten, och det gör hon grymt bra. Refrängen är inte klok, så mycket energi från alla som är där, och Tommy gör sitt yttersta för att få alla och sjunga eller skrika så högt dom kan.

SDC11290Oliver, som spelat i Kamelot sen 2005, visar hur galet duktig han är i introt till Forever. På nytt så känner jag tårarna bränna och det är en känslosam kväll på många sätt. Så ska en konsert kännas, ända in i hjärtats kärna. Det är episk kärlek som ligger som en tät dimma överallt just nu, och nu kommer en av dom hårdare spåren på Haven, Revlotuion. Nu jäklar trycker Kamelot gasen i botten och öser på med så mycket energi och krut som finns. Det når sin topp när det lugna partiet kommer och Tommy sjunger så fint, men samtidigt brinner stubintråden och den exploderar när refrängen kommer igen och nu finns det ingen återvändo. Jag tänker att hur ska detta sluta egentligen, men som en räddande ängel kommer Sacrimony ( Angel of Afterlife) och stämningen är galen, och det är som om publiken vet att nu är det sista chansen att njuta av sina idoler och nu råder ren hysteri av glädje. Lika vackert som dom började, lika fint avslutar dom med helt underbara Continuum. Ett värdigt slut på det episka äventyr i Kamelots sagovärld. Nu finns inga ord och man bara försöker förstå vad man har fått se en alldeles vanlig söndag i ett höstlikt Stockholm. Konserten var en av dom bästa och starkaste jag upplevt. Det blir svårt att hitta något som kommer att vara bättre än det här.

 

Kamelot: 5/5

Konserten: 5/5

SDC11304

SDC11286

SDC11323

Thomas Youngblood

Leave a Comment