2015:års Topp 10 enligt Hjälmgren

Jan 1st, 2016 | By | Category: Breaking News

Ja, även 2015 tog gick mot sitt slut, och därmed är det dags att lista årets 10 bästa albumsläpp. Så, håll i hatten här kommer min 10-topp lista över albumsläpp 2015.

1. Draconian – Sovran
Ett mästerverk utan dess like. Nya sångerskan Heike Langhans gör en fantastisk insats och man kan verkligen höra känslorna som ligger bakom. Svensk doom metal när den är som allra bäst, det är utan tvekan deras bästa album hittills. Har du inte hört den än, ja, då rekommenderar jag verkligen att du lyssnar på den, du kommer inte att ångra dig.

 

 

2. Children of Bodom – I Worship Chaos
Finland är ett fantastiskt land som ger oss mycket bra musik. På denna skiva så har Children of Bodom hittat hem igen. Tidigare albumsläpp har inte riktigt varit det man vill ha från dessa finnar, men på detta album så lyckas dom verkligen. Dom har hittat tillbaka, kommit hem, och är förhoppningsvis här för att stanna.

 

 

3. Honeymoon Disease – Transcendence
Att slängas tillbaka i tiden och sitta och bli påmind om en blanding mellan Hendrix och The Runaways är fantastiskt. Jag förstår inte hur dom har lyckas men dom gör det. Det är många ”in your face”-låtar och man kan inte annat än älska det. Honeymoon Disease växer och växer och jag tror att dom kommer att komma  långt, och jag ser fram emot att följa deras resa.

 

 

4. Månegarm – Månegarm
Ja, vad ska man säga. Månegarm är Månegarm. Norrtälje-pojkarna lyckas med att blanda folk- vikinga- black metal. Det är intressant blandning och det är en  fröjd för musiksjälen att lyssna igenom detta album. Månegarm vet vad dom gör, och dom vet vart skåpet ska stå. Det finns ingenting som är förutsägbart eller alldagligt, det är bara Månegarm som gör det dom ska, och dom gör det bäst.

 

 

5. Kampfar – Profan
Norge levererar sin black metal som vanligt. Och det här är det bästa jag hört inom denna genren på länge. Det är det finaste av det finaste inom black metal just nu, Kampfar har stafettpinnen och det kommer krävas mycket att kunna få den, jag vågar nästan säga att det är näst intill omöjligt. Det här albumet är något riktigt extra, och det är nästan svårt att sätta ord på det.

 

 

0889845547372_6006. Vanden Plas – Chronicles of The Immortals: Netherworld II
Det här albumet är det vackraste jag har hört på länge, och bara det faktum att låtarna kallas för ”vision” gör det bara mer poetiskt och vackert. Detta är uppföljaren till ”Chronicles of The Immortals: Netherworld I” som släpptes 2014 och väntan har varit olidlig. Men till slut kom den, väntan var över och mina förväntningar på detta album uppfylldes om och om igen.

 

 

7. Billy Sherwood – Citizen
Billys egna ord om albumet: ”Det är ett konceptalbum om en förlorad själ som reinkarnerat i olika historiska miljöer”, och ja, det säger väl egentligen allt. Detta album sätter sig verkligen fast och det är svårt att stänga av och sluta lyssna. En sak är säker, gillar du progressiv rock så kommer du att gilla detta album, utan tvekan.

 

 

8. Blackmore’s Night – All Our Yesterdays
Ritchie Blackmore och han vackra fru Candice Night har detta band tillsammans och det är en fantastisk kombo. Candice har en röst som inte liknar något annat, och Ritchies gitarrspel är oklanderligt. Detta album är näst intill perfektion, det finns tre covers på albumet som inte hade behövts vara med, men bortsett från dom så ljuder denna vackra renässansinspirerade musik som sammet för själen.

 

 

9. Slayer – Repentless
Med tanke vad som hänt inom bandet dom senaste åren och även vilka tunga och fantastiska gamla låtar som Slayer ligger bakom så var med en nervositet första gången jag lyssnade igenom det nya albumet Repentless, jag visste inte vad jag skulle få höra. Två av original medlemmarna är borta och det är det första albumet med Gary Holt, som jag visserligen tycker är en bra och genomtänkt ersättare. Men oj, vad dom lyckas.

 

 

10. W.A.S.P – Golgotha
Blackie, Blackie, Blackie… Vad ska man säga, gubben har det i sig fortfarande. Vissa borde sluta när dom ligger på topp, men Blackie klarar det ändå. Bjässen är ute och turnerar som om han vore 20 igen, och det är härligt att se. Albumet var en trevlig överasskning, och jag trodde ärligt talat att det inte skulle vara så bra som det faktiskt är.

Leave a Comment