Slipknot – Scandinavium, Göteborg 20/1 2016

Jan 21st, 2016 | By | Category: Breaking News, Konserter, Recensioner

Igår befann jag mig i Scandinavium i Göteborg för att avnjuta ett av mina absolut favoritband som jag konstigt nog endast sett en gång tidigare. Det var 2004, det var sommar och det var som förband till Metallica på Nya Ullevi. Det var första och enda gången jag fick se dem som originaluppsättning. Det fanns visserligen en tidigare formering men jag räknar originalmedlemmar från när den självbetitlade debuten kom. 2010 dog tragiskt basisten Paul Gray och i slutet av 2014 fick trummisen Joey Jordison sparken, dessa två har sedermera ”ersatts” av Alessandro Venturella samt Jay Weinberg.

Förband igår var Suicidal Tendencies, ett band med över 30 år på nacken men som mer eller mindre har gjort sitt. Vi kom på plats då amerikanarna spelat ett antal låtar men efter att vi fick höra de resterande verkade det inte vara mycket som man missat. Frontmannen Mike Muir är enda originalmedlemmen kvar och med över 30 år på nacken känns det som han och de nyare medlemmarna gjort sitt. Muir studsar mest runt som en pensioner på ett Friskis & Svettis-pass, sången var både mumlande och hördes dåligt gentemot instrumenten. Man hade inte direkt publiken med sig och jag tyckte mest synd om bandet som fick värma upp inför Slipknot. Suicidal Tendecies stod på scen cirka 40-45 minuter men de kunde lika gärna ha skippat.

IMG_20160120_201809Efter en kort paus kom Slipknot-loggan fram och showen startade med traditionella intron likt vad man brukar. Då det är cirka 12 år sedan jag såg Slipknot sist, med medlemsbyten osv. förväntade jag mig kanske inte något magnifikt trots att de ligger mig varmt om hjärtat men ack vad fel jag fick. Corey lät bättre än sist, sångpipan var otroligt stark och growl:et samt scream:en hade bara blivit djupare och mer energiska. Grabbarna var fruktansvärt tajta på scen och fick självklart igång publiken från första millisekund.

Corey höll sina traditionella mellansnack för att pumpa igång publiken och man gick över alla sina plattor för att hitta spår. Dock blev jag lite besviken då man för andra gången skulle gå tillbaka till den mörka IOWA-plattan och körde Metabolic, jag hade förväntat mig något mer aptitretande men man jag ju inte få allt vad man vill ha. I övrigt showade niomannabandet i vanlig manér över större delen av scenen, framförallt DJ:n Sid Wilson som har energi så att det räcker och blir över. Denne Wilson fyllde just år denna dag vilken firades av Taylor då han manade publiken att sjunga Happy Birthday till hans ära.

Alla låtar ackompanjerades med olika ljusshower för varje spår samt diverse videos i bakgrunden, allt från Devil And I-videon till eldflammor. Slipknot bjuder inte endast på effektfull musik man bjuder på en hel teater, en hel show och trots hela 17 år sedan debuten och två medlemsbyten och diverse sidoprojekt har monstret allt ifrån dött ut. Man kör med extranummer cirka 1½ timmas konsert, man avslutar med Spit It Out och den traditionella biten då Taylor manar publiken till att sitta ned och då han skriker Jump Da Fuck Up hoppar hela publiken maniskt. Man har sina egna favoritspår över plattorna och man kanske hade velat byta ut vissa låtar mot just dessa men det är kanske lite att be om för mycket. Som helhet kunde man ha skippa Suicidal Tendencies och kört 2 timmar Slipknot istället men dock är ju fruktansvärt nöjd, Slipknot är långt ifrån borta!

Betyg Suicidal Tendencies: 0,5/5

Betyg Slipknot: 4,5/5

Betyg Konsert: 4,5/5

Setlist Slipknot:

The Negative One
Disasterpiece
Eyeless
Skeptic
I Am Hated
Killpop
Dead Memories
Everything Ends
Psychosocial
Wait and Bleed
Duality
The Devil And I
Metabolic
(sic)

Encore:
Surfacing
Left Behind
Spit It Out

Leave a Comment