Mortal Peril – Legacy Of War

Apr 28th, 2016 | By | Category: CD, Recensioner

Mortal Peril

En kollega recenserade Mortal Perils debutalbum från ifjol och gav det 3 av 5 i betyg, redan nu kommer deras andra alster. Tyskar som lirar thrash hör inte direkt till något unikt men vi får väl se vad dessa herrar har att erbjuda.

Generation Hate inleds som väntat med ett rejält tryck, tempofyllt och evigt pushande. Frontmannen Jan Radermacher är ett typexempel på hur en vokalist brukar låta inom thrash:n, det är långt ifrån utdragen sång utan snarare ett talande grymtande, vilket herr Radermacher personifierar. Gladiator har en extremt tydlig gitarrslinga som först sprakar igång spåret för att hela tiden finnas med i bakgrunden. Ljudbilden känns i övrigt ganska simpel, där har jag inga problem men den känns även fattig, inget matigt ljud så att säga.

I Psychotic har man fått med titeln i musiken, ett psykotiskt tempo från start till mål. Man pressar och pushar men det jag var inne på ovan gör sig även påmint här. Det saknas något, jag vet inte om man riktigt har fått till produktionen eller om man vill att det ska låta så ”lätt”, tyngden osar med sin frånvaro. Air Attack river igång och detta spåret har hittills bjudit på störst variation, vilket jag givetvis uppskattar, framförallt då man är inne och sniffar på lite death. War Is Hell startar akustiskt mustigt, förs vidare av rivigt riff och dundrar loss i något nästintill atmosfäriskt. Herr Radermacher gastar till sist loss med en rispig stämma och detta är hittills min favorit.

Seed Of Hate dundrar igång och är mer rock’n’roll:ig än tidigare spår, man utger sig för att vara ett thrashband och håller sig visserligen inom dess ramar men man är allt på och sniffar lite överallt. Precis som i nästföljande Creeping Apocalypse så anser jag att bandets styrka sitter i gitarristerna Pete Rode och Bjornsson Greene. Deras kreativitet och kvalitet för musiken framåt, framförallt då jag saknar tyngd och en maffigare ljudbild. Lite halvt ironiskt så startar nästkommande Machete med ett energiskt trummande och en tydlig basgång. Men den smäller sedermera igång och gnistrar helt klart mycket på grund av just gitarrerna. Sist men inte minst kommer titelspåret Legacy Of War. En successiv och alarmerande inledning som exploderar in i ett helvetiskt tempo med maniska gitarrslingor. Jag får avslutningsvis upprepa min kollegas betygsättning även på bandets andra alster.

Bäst: Jag fastnade helt klart mest för spår 5, War Is Hell.

Sämst: Avsaknaden av tyngd och ett maffigt sound.

Betyg: 3/5

 

Leave a Comment