Mantar – Ode To The Flame

Apr 28th, 2016 | By | Category: CD, Recensioner

559031Mantar gör något som jag tycker är mycket spännande. De väljer att eliminera basen helt och hållet från sin metal. Och likt Bölzer och Inquisition så låter det jävligt bra. De får fram tyngd, kraft och vrede med bara trummor och gitarr. Inte lika bra som tidigare nämnda band men det är enbart min egen smak som talar.

Musiken denna tyska duo presterar är mörk deathmetal med Entombed sväng. Ljusare ljudbild så klart med tanke på brist på en andra gitarr och bas men förbannat mörkt och tungt för det. Enligt Metal-Archives, som man självklart kollar när det gäller band man inte är bekant med, så spelar Mantar sludge metal. Tror jag får börja grotta ner mig lite i den genren om det finns sådana här band gömda där. Första låten ”Carnal Rising” tar slut alldeles för fort och efterföljande ”Praise the Plauge” är något jag verkligen vill höra live. Ytterst bra start på skivan.

”Era Borealis” är också ett klockrent live spår. Man kan nästan se gamnackarna gunga för sitt inre öga. Och när sångaren Hanno vrålar ut ”This is Era Borealis” då kan jag inte hejda mig, utan höjer näven i skyn och gastar med. Satan vad man blir glad över så här bra musik. 4 minuter flyger förbi. Slutet av låten kommer dock väldigt abrupt. Den hade mått bättre av dissonans och sedans klippts.

”The Hint” låter mycket Entombed och Candlemass. Tungt med ett visst sväng och fuzzig gitarr. Jag lyssnar lite extra här på vad trummisen Ernic gör bakom trummorna och det jag hör är vad fler trummisar borde göra. Gör det enkla bra. Intrikata fills och spexning är kul, inget snack om det, men att göra något enkelt riktigt bra är en konstform som man oftast måste verkligen lyssna efter. (Om man inte lyssnar på Primordial och Moonsorrow det vill säga)

”Born Reversed” visar att Black Sabbaths 70-tals skivor har spelats flitigt när grabbarna vuxit upp. Svänget är likt ”Evil Woman” och/eller ”Sabbra Cadabra” med en dos black metal i sig. Riffet som ligger och driver efter 3 minuters sträcket är behagligt obehagligt, så som black metal ska vara.

”I Omen” har faktiskt en gammal orgel med sig i början som låter lite som Uriah Heep använde sig av för länge sedan. Nu innan ni förbannade puritaner slutar läsa detta så ska jag säga att det höjer låten som fan. Och den gör det för att den ligger i bakgrunden som en annalkande feber. Vi alla vet hur bra Krux låter tack vare orgeln de använder. Nu vet ni hur orgeln här låter. Och om ni gnäller på det, skäms på er. Helt klart skivans mest spännande spår.

Ode to the Flame är den andra skivan Mantar släppt och de har släppt den via Nuclear Blast. Kan säga direkt att jag tycker Nuclear Blast gjorde helt rätt i att plocka upp killarna. De har något ytterst intressant här som de kan bygga vidare på. När fler och fler band väljer att ta till diverse hjälpmedel och samplingar och fan vet allt för att förhöja musiken så tar Mantar och skalar ner det och visar vad de kan tack vare ren talang. Jag vill verkligen se Mantar växa och att de får ett starkt följe. Så bra är de.

Bäst: ”The Hint”

Sämst: Jag är inte helt såld på sången ännu

Betyg: 4,5/5

Leave a Comment