Visions Of Atlantis – Old Routes – New Waters

Maj 7th, 2016 | By | Category: CD, Recensioner

639_VOA_CMYKHär har vi ett band som jag kanske inte medvetet undvikit men jag har valt att inte dyka djupare inpå. Och det beror enbart på det faktum att när jag började snegla mot symfonisk metal så fanns det fler band som spelade i den genren än det finns dagar på ett år, så jag valde helt sonika att inte bry mig.

Nu är det ändring på det. Här har vi en 5 spårs EP från Österrikarna. Det känns som en bra start för någon som inte är bekant med dessa musikanter sedan tidigare. Första intrycket av ”Lovebearing storm” är att allt låter som en Nightwish demo. Det är inte dåligt alls, det känns bara som om det inte är ett försök att visa sina egna fotavtryck i metalvärldens mylla. Visions of Atlantis har ändå släppt saker stadigt sedan år 2000. Och det här låter som ett band som föll pladask för Nightwish plattan Wishmaster och deras värld stannade därefter. Detta kan ju så klart visa sig vara totalt inkorrekt då jag inte hört tidigare släpp av bandet. Men för den som för första gången hör bandets skapelse, ja då är det inte speciellt ögonbrynshöjande.

”Lost” gör inget för att få mig att byta sida. Igen, det är en stadigt bit symfonisk metal vi får. Välspelad och genomarbetad. Och det är inget fel idet, problemet är ”aha-upplevelsen”. Det som strömmar ur högtalarna har gjorts på bättre och sämre sätt i över tio år. Visst, det är alltid skönt att höra manlig sång inom den här genren som inte growlas fram som Kakmonstrets lungsjuke halvkusin men det räcker inte. Den mustiga avslutningen av låten får mig dock att nicka gillande.

Balladen ”Winternight” har en melodi jag vet att jag hört tidigare, jag kommer bara inte på vart ifrån. Jag tror inte att det är en stöld utan bara en ”happy accident” men det kommer störa mig i flera dagar. Pianoballad med spröd kvinnostämma som vaggar in lyssnaren i ett kallt vintertäcke av känslor. Herr Hulths känslor blir dock igen; har hört det förr och han har hört det gjorts bättre.

”Seven Seas” bjuder på en halvballad som inte kittlar någon. Det låter som Nightwish light, som en B-sida från finnarnas tidigare alster. Det är nog det som är det största problemet med den här Epn. Allt har hittills låtit light. Ingen tyngd, ingen dramatik, inget episkt. Det är som om den spelades in som om det var ännu en dag på jobbet. Kanske har Visions of Atlantis en krets av folk som inte kräver mer av dem än detta. Jag faller dock inte in i den skaran. Låten tar slut innan den ens börjat. Antagligen lika bra det.

Sista spåret ”Last Shut of Your Eyes” säljer inte in mig den heller. Även denna har en sångmelodi som jag vet att jag hört någon annanstans ifrån. Nu börjar jag misstänka mer stöld än ”happy accident”. Kan det vara från en av de senare Avantasia alstren? Får se om jag orkar bry mig att göra efterforskningar. Summa summarum, såld blir jag inte.

Så där har vi det, 5 spår av Visions Of Atlantis, hört av någon som aldrig hört dem förut. Nu kan mina ord verka en smula hårda då det bara handlade om en handfull spår. Men då vill jag, att du läsaren ska förstå, jag anser att när ett band släpper en EP så är tanken bakom den att promota ett framtida släpp och kittla den som aldrig stött på bandet tidigare. Den ska kittla och intressera och jag sitter här totalt likgiltig. Kommer jag lyssna på deras nästa fullängdare om den hamna i min Dropbox? Absolut! Kommer jag har höga förhoppningar? Inte en chans.

Bäst: Att det struntat helt i growlsång

Sämst: Allt låter riktigt oinspirerat

Betyg: 1/5

Leave a Comment