Stratovarius – Best of

Jun 11th, 2016 | By | Category: CD, Recensioner

577889Vi kan nog alla enas om att om inte Stratovarius dykt upp så hade Finlands hårdrocks scen sett mycket annorlunda ut. Original gitarristen Timo Tolkkis melodier och solon kombinerat med Jens Johansson flinka fingrar inspirerade inte bara att Nightwish och Sonata Arctica började spela musik, utan även drivor av andra band bestämde sig för att power metal var rätt spår att gå in på. Nu kan vi ju se det som ett dubbel eggat svärd förvisso men det blev om inget annat lätt att sålla bort de banden som inte höll måttet och fokusera på de som var bra.

Att det på senare år inte var mycket fokus på Stratovarius musikaliska delar då kontroverserna haglade likt spön i backen. Timo Tolkkis mentala stabilitet, fylleslagsmål, avföring i brevinkast och gud vette vad mer som hände under 2000-talet. För mig var detta mycket mer underhållande än musiken. Mycket beror även på att jag inte har mycket till övers för Timo Kotipeltos sångröst. Visst, han kan ta höga toner och stundvis visar han en kraft i rösten som många skulle gå över gravar för att få. Det är hans engelska som gör att jag inte orkar med han. En bagatell kanske ni tycker nu men för mig så stryker det mig mothårs ordentligt.

Med det sagt så ska vi ta oss en titt på denna Best of platta och det är valuta för pengarna kan jag lova. Tre skivor med allt från hela karriären, där tredje skivan är live från Wacken Open Air 2015. Närmare 3 timmar finsk power metal, det kan man lätt kalla för en best of. De inbitna fansen nickar säkert med en tillfredställd min medans den kategorin som jag ställer mig till, den kategorin som känner till bandet men inte lagt någon större tid på gillar att man får så mycket historia på ett bräde och får en chans att se vad man missat. Och jag hittar allt guldkorn som antagligen kunde gjort mig till ett fan av dem om jag hört låtarna tidigare i livet. ”My eternal dream” har en melodi som jag gillar skarpt för att ta ett exempel. Den hade absolut hamnat på ett av mina gamla blandband när man fortfarande spelade in sådana.

Live skivan dock är den som gör mig väldigt trött. Publiken är glad och låter som de röjer på bra. Bandet verkar också vara på gott humör. Men det går tillbaks till sången och mellansnacket. Det låter inte bra med finsk-engelska. Det är lika illa som Rhapsody of Fires engelska. Man tar sig bara för pannan och suckar djupt.

Med det sagt vill jag ändå trycka på att om man inte är inlyssnad på Stratovarius tidigare så kan jag absolut rekommendera denna Best of, för det är mycket musik för pengarna. Kommer jag köpa den? Antagligen inte men jag skulle verkligen rekommendera den för den glade nybörjaren.

Bäst: Mängden musik

Sämst: Live skivan är nog bättre på DVD

Betyg: 3,5/5

Leave a Comment