Thränenkind – King Apathy

Jun 11th, 2016 | By | Category: CD, Recensioner

lifeforce_TK_Album_2016På dessa tyskars hemsida så skryter de med att ska dela scen med Ghost Bath under sommaren. Redan här kan man gissa sig till vad som kommer att strömma in i hörselkanalerna. Man gissar på vemodig men samtidigt driven light variant av blackmetal som lånat grå nyanser av Katatonias tidiga alster som sedan rörs ner med modernt gastande och riff som kommer att dras över trumhinnan likt en gaffel över en tallrik. Ungefär som Ghost Bath.

Gissningen visar sig inte vara så långt från sanningen. ”Desperation” passar väldigt bra in på beskrivningen ovan och efterföljande ”King Apathy” är mer rockdriven. Det är sången som får mig att haja till lite. Den hade passat mycket bättre in på ett melodiöst deathmetal band än ett som försöker gräva in sig på en egen väg inom blackmetal. Eller ja, att kalla detta blackmetal är väl att ta i. Det finns delar i det som är inspirerat av den svarta metallens sort men att kalla det ren blackmetal vore som att kalla de två senaste alstren från In Flames bra.

Thränenkind kryper fram i gråa, melankoliska ljudlandskap där en desperat känsla av hopplöshet är den kraftigaste stöttepelaren. En vilja att tvinga lyssnaren att öka volymen och stänga ögonen och bara kanalisera en ödemark av mentalförödelse som jag respekterar högt. Dock greppar det mig inte i hjärtat och får mig att total förlora mig i misären så som band som Grift och Shining (svenska) gör. King Apathy känns för kontrollerad, som om hela bandet lidit av en längre tids kronisk depression och nu äntligen fått rätt dos medicin och sedan bestämt sig för att hitta sinnestämmingen för att spela in ett album. Det genuina vansinnet saknas.

Jag har mycket svårt att se att musik som denna kommer att bli nästa våg inom black metallen, eller jag kanske borde säga att jag hoppas innerligt att det inte är på väg åt det här hållet. För om det är det, då lär jag nog bli lite som de muttrar över att den enda bra black metallen spelades in mellan 1990 och 1995. En sak är i alla fall kristallklar, jag skulle inte lägga pengar på detta. Om du är en av de som gillar nyare band som försöker experimentera sig framåt inom valfri genre, då ska du absolut kolla upp King Apathy.

Bäst: Jag kan se vart de är på väg och jag hoppas de fortsätter åt det hållet.

Sämst: Det är för mycket deathmetal i sången och tempot är alldeles för långsamt för min smak.

Betyg: 2/5

Leave a Comment