ANGRA – AQUA

Sep 23rd, 2010 | By | Category: CD, Recensioner

ANGRA levererar återigen ett album av väldresserad power metal – men kanske under så kontrollerade former att råstyrkan som vanligtvis bygger upp denna genre inte är lika framträdande som den borde vara. Receptet följs till punkt och pricka men avsaknaden av explosiv otyglad intensivitet gör att plattan precis tar sig över mellanmjölkstrecket.

Temat är domedagen när kyrkklockor och kyrkkörer för Aqua genom det korta men välkomponerade introt vid namn Viderunt te Aquae innan den landar med en duns på andra spåret Arising Thunder. Detta spår visar sig vara ett av plattans mest kraftfullt melodiösa spår och ger plats åt den tvättäkta trallvänliga power metal som ANGRA brukar stå för.

Awake from Darkness fortsätter på samma bana. Den är stundtals berikad med imponerande runga riff men en alltför mesig refräng drar ner på helhetsintrycket. Låten avbryts abrupt i mitten av viskande pianotoner, men innan jag hinner fatta vad som har hänt så har låten dragit igång igen och förs mot sitt klimax. Där borde låten ha avslutats på ett värdigt sätt. Tyvärr delar inte ANGRA min åsikt utan trycker på repeatknappen. Tro mig, hade jag velat att vers- och refrängstycket skulle tjata hål i öronen på mig hade jag lyssnat på låten själv en gång till.

Chockerande nog gräver sig en pianomelodi in djupt under ytan och rör mjukt om i grytan. Lease of Life är ljudet av sorg och hopp som flätar in i varandra till en fyllig helhet. Ett fantastiskt solo slår an på strängar djupt in innan den avslutas lika varsamt och självklart. Det tar en stund att hämta sig efter denna känslostormning. Förnimmelsen sitter kvar en bit in i The Rage of the Waters. Den är ojämn och svår att få en överblick på men stoltserar med ett förvånansvärt tungt riff i mitten som följs av ett imponerande bassolo. Spirit of the Air passerar lättsamt förbi och fortsätter i en inte särskilt intresseväckande volym in i oändligheten.

Ett tungt, mystiskt introducerande riff får mig att spetsa ören igen. Hollow har en vers och refräng som skulle platsa i en schlagerlistetta men de instrumentala bitarna lyckas betydligt bättre. I mitten av låten överraskas jag av ett så vackert melodiöst stycke att jag får rysningar. Tyvärr varar det inte särskilt länge, men dess skickliga variationer mellan hårt och mjukt gör den till en av skivans bästa spår.

Nästkommande låt A Monster in Her Eyes blir tvärtom mer slätstruken för varje minut och skär som en slö kniv genom hjärnan mot slutet. Weakness of a Man är annorlunda men föga exceptionell. På samma frekvens flyter den samman med sistalåten Ashes vars pianointro inte är ens i närheten av lika starkt som Lease of Life. Här hade jag väntat mig betydligt mer innehållsrik och fängslande musik. I form av tre ovanligt färglösa sistaspår avslutas Aqua med besvikelse.

Platta har sina höjdpunkter, men faktum kvarstår: ANGRA har låtit betydligt bättre än så här i sin tidigare karriär. Vokalisten Eduardo Falaschi låter lite matt och detta tycks avspegla sig i resten av albumet, som över lag har ett ganska tunt sound. Jag hade gärna sett en andra version av den otyglade besten Temple of Shadows som släpptes 2004. Men Aqua är tyvärr mestadels lika genomskinlig som sitt namn och framstår som en blek kopia av sina kompositörers tidigare verk.

BÄST:Enastående Lease of Life tar otvivelaktigt förstaplatsen, men Hollow är god tvåa.

SÄMST: A Monster in Her Eyes. Definitionen av medioker.

BETYG: 3/5

One Comment to “ANGRA – AQUA”

  1. Pastor Slem skriver:

    Dessa förbaskade låt-för-låt recensioner… ska det vara så svårt att ge en beskrivning av en skivas innehåll utan stapla upp en lista över vartenda riff och taktbyte? Nåväl, dessa brasilianska bögar har släppt en del flåshurtiga alster som stundom väckt tysken inom mig, kanske tillräkligt mycket för att mana mig att införskaffa detta alster på laglig väg.

Leave a Comment