Bloodride – Crowned In Hell

Mar 24th, 2011 | By | Category: CD, Recensioner

Om jag har förstått det hela rätt, så är detta debuten från detta finska thrash metal band, och då tycker jag absolut att de har fått till en otroligt bra debut. Jag vet inte hur vanligt det är med just thrash metal band från Finland, det är då inget som jag känner till, men då blir det ju lite extra roligt att lyssna på, och när det var såpas bra också, det gör ju inte saken sämre direkt. Jag tycker att de har fångat thrash:n´s klassiska sound, men att de samtidigt har en modern twist på det hela, så de har fått med thrash:n´s stora era från 80-talet och låter även som dagens metal till viss del. Det finns väl egentligen bara två saker som får ner betyget, och det är att jag tycker att albumet gick lite för snabbt att lyssna igenom, och dels att jag kanske inte att vrålet var det bästa i alla låtar.

Det där med att albumet gick snabbt att lyssna på, det är väl för att det ”bara” är 9 låtar på albumet och de flesta är i allmän längd eller max strax över 4 minuter, så det är inget långt album direkt. Och i Bloodride´s fall, så tycker jag att det är negativt, jag hade gärna hört mer låtar, eller längre låtar eller både och för den delen, när det är så här bra, så är det tråkigt när det helt plötsligt bara tar slut. Sen ska jag väl inte vara för hård mot dem heller, det är ju faktiskt deras debut som jag var inne på här ovan, så detta är ju lite av testet som avgör om de kan fortsätta att producera musik, och enligt mig så ska de absolut göra det. De har verkligen fått till det snabba och aggressiva soundet från genren, och de har råheten eller ”rivigheten” som även denna genre har att bjuda på, så de har ju som skrivet fångat rötterna av deras musik. Och som jag även skrev här ovan, så har de ändå lyckats med att modernisera soundet, så att det åtminstone har delar av dagens metal, och dess extremitet kan man väl säga.

När jag beskriver band inom thrash:n så vet jag mycket väl själv vad jag menar, men jag har lite svårt att uttrycka det i ord, men jag ska försöka. Och jag tycker att thrash i allmänhet har de jag var inne på tidigare, det har en otroligt snabbhet och den är oftast otroligt aggressiv och rå i sin framtoning, samtidigt som den bjuder på en otroligt tyngd. Men själva stilen och kanske framförallt sången är ”pushande”, jag vet inte om ni förstår riktigt vad jag menar, men det känns som den pushas fram, eller pumpas fram i en jävla fart och tyngd, jag hoppas att det kan framgå vad jag menar med just det. Men ni som lyssnar mycket på denna genren, ni förstår säkerligen vad jag pratar om, annars får ni helt enkelt ta och lyssna på detta albumet, så är det nog inget som är oklart där inte. Och ni kommer självklart även få höra en mängd riviga riff, snabba riff och melodiösa men tunga stycken, låtarna byggs ju upp av riktigt gnälliga riff kan man väl säga, och så pumpar de på musiken efter just detta, och det är från början till slut på detta albumet.

Ska vi kanske som vanligt ta och avsluta med mannen/kvinnan med pipan, för det är ju nästintill lika viktigt som själva musiken, i alla fall i mångas mening. I Bloodride är det en manlig vokalist, och han heter så mycket som Jyrki Leskinen, och han kanske inte imponerade lika mycket på mig i alla låtar, såsom musiken gjorde. Men jag tycker att han låter som en typisk vokalist för ett thrash metal band, han har som jag var inne på tidigare, en pushande röst, den driver på i en jävla fart precis musiken gör och det passar alldeles utmärkt sida vid sida. Han har en rätt så grov och riktigt hes röst, och det är ju ingen skönsång direkt, det är skitig metal-sång/vrål och det låter i alla fall i de flesta av albumets låtar förbannat bra. Så som ni säkerligen har märkt så är det bara de två sakerna jag skrev här ovan som sänker betyget, men det är ju inget sjunkande skepp på grund av detta såklart, utan de går ner en nivå bara, och det blir fortfarande väldigt högt, och absolut värt det.

Bäst: Fanns en hel del sköna låtar, men spår 2, March Of Dead, det var den som fastnade starkast i hjärnan.

Sämst: Längden på albumet och Jyrki´s sämre vrål.-tillfällen eller hur man ska uttrycka sig.

Betyg: 4/5

Leave a Comment