|
|
Intervju - Peavy - RAGE
|
Från snabbfotad thrash till dagens tunga metall med klassiska undertoner; dessa ord skulle kunna beskriva tyska RAGEs metamorfos under mitten av 90-talet. Några år tidigare hände dessutom också något med Peavys röst. För GetMetal spiller han bönorna…
|
”Förändringen av min röst var avsiktlig. Jag blev trött på den där high pitch-sången, det går egentligen inte alls att kalla den ’sång’. Min nuvarande sångstil är mörkare, mer varierad och låter dessutom aggressivare. Jag håller mig inom mitt normala röstomfång nu”, förtäljer Peavy, vars egentliga namn är Peter Wagner.
Ingressen beskriver bandet som tyskt, vilket är en sanning med modifikation. Faktum är att endast Peavy, RAGEs enda kvarvarande originalmedlem, är tysk. Gitarristen Victor Smolski är ryss, medan trummisen Mike Terrana härstammar från USA. Dessa vapendragare har funnits vid Peavys sida sedan 1999.
”Jag skulle inte påstå att Victor och Mike var RAGE-fans, men de kände till gruppen. Jag träffade dem under inspelningarna av ”Ghosts”, när mina dåvarande medlemmar lämnade mig i sticket. Mike och Victor var välkända studiomusiker som kunde hoppa in och göra jobbet utan en massa repande. Efter den efterföljande turnén märkte vi att vi fungerade bra ihop och de stannade hos mig”, minns Peavy som förutom sång även trakterar den fyrsträngade yxan i RAGE.
Dina dåvarande medlemmar lämnade dig i sticket?
”De [trummisen Chris Efthimiadis och de båda gitarristerna Spiros Efthimiadis och Sven Fischer] bara lämnade mig! En av gitarristerna bildade ett popband bakom min rygg och drog med sig de andra dit. Jag fick dock min revansch. Deras popband gick inte särskilt bra och de blev sparkade från skivbolaget. Dessutom fick jag en bättre upplaga av RAGE som hittills har varat i sju år. Efter regn kommer solsken”, konstaterar Peavy som dock inte lyckas dölja en viss (förståelig) bitterhet.
RAGE är aktuella med nya fullängdaren ”Speak of the Dead”. Vad kan Peavy ha att säga om detta verk?
” Nya albumet är uppdelat i två parter; en orkestral part som egentligen är en enda lång låt uppdelad på åtta partier samt en del med sju ’full blast metal songs’. Jag har inte tillräcklig distans till albumet än, men det bådar gott. Jag är framför allt väldigt nöjd med den orkestrala delen av albumet.”
På min följdfråga om varför RAGE inte släppte ett album som var totalt orkestralt och/eller ett som bara innehöll ”full blast metal songs” svarar Peavy:
”Anledningen till att vi delade upp albumet i två delar var att vi inte ville släppa en hel platta som skulle vara som den första delen, det skulle kunna förbrylla fansen. Sånt kan visa sig vara förödande!”, menar Peavy som går över till att diskutera RAGES skrivprocess.
”Normalt sett delar Victor och jag upp låtskrivandet 50/50, men på den nya skivan är det lite annorlunda. Victor har skrivit musiken till hela förstastycket själv, medan jag bara skrev texten. Han är en mycket kompetent klassisk kompositör och gitarrist. Jag koncentrerade mig mer på den tunga delen av albumet, skrev merparten av den faktiskt. Det var alltså lite annorlunda på denna platta. Det normala förfarandet är att jag och Victor får lite idéer och träffas, jammar och sen arrangerar vi det hela tillsammans. Oftast när jag skriver musiken följer texten med på köpet. Textförfattandet brukar fortlöpa väldigt smidigt.”
Hur känner Victor och Mike inför det äldre RAGE-materialet?
” De tycker allt om ett par låtar! Vi kör fortfarande en hel del stycken från de gamla skivorna live.”
På tal om äldre material, vilka musikaliska influenser har den gode Peavy?
”Jag är mycket influerad av klassisk musik, började som klassisk gitarrist. Mina barndomsidoler var BEATLES. Sen började jag lyssna på POLICE och sen blev det en del hårdrock i form av MOTÖRHEAD och JUDAS PRIEST. RUSH är en grupp som ligger mig varmt om hjärtat. Jag gillar även progressiv musik som PAIN OF SALVATION och FREAK KITCHEN. Jag kan lyssna på det mesta bara det är bra kompositioner. Vad jag har svårt för är rap och techno”.
Peavy namedroppade några svenska akter ovan. I slutet av mars skall RAGE inta Sverige och innan det dessutom spela på färjan ”Metalbåten” under dess rutt från Stockholm till Turkuu.
”Sverige är en ny marknad för oss. Det är faktiskt bara de sista åren som vi har turnerat där. Vi fick bra respons sist och hoppas att det kommer ännu mer folk denna gång. Den där båten låter mycket intressant, det blir första gången jag spelar på en båt. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig”.
Fylla, skrål och skrän från passagerare, svett och en förhoppningsvis gemytlig stämning lyder min gissning. På tal om skrål och skrän, känner Peavy till att det finns ett annat band (som spelar något som är misstänkt likt techno) som heter just RAGE?
”Det fanns [han betonar preteritumformen] ett annat band vid namn RAGE som gav ut en singel. Vårt gamla skivbolag Noise Records stämde dem, tog dem till domstol. Vi hade rätten på vår sida, eftersom vi hade släppt ett antal titlar redan. Slutet gott, allting gott! Det var förvirrande för RAGE-fans att se den där singeln i handeln dock.”
Apropå Noise, första gången undertecknad uppmärksammade RAGE var på en VHS-kompilation bestående av grupper från Tysklands dåvarande hårdrocksjätte numro ett Noise Records. RAGEs bidrag var klassikern ”Don’t Fear the Winter”, i vars video Peavy sjunger första textraden med ansiktet bortvänt från mikrofonen för att sedan sjunga resten av låten i mikrofonen. Detta ser aningen lustigt ut och jag har alltid funderat på anledningen till detta, relativt märkliga, tilltag.
”Det var videons regissör som ville ha det så. Jag tyckte att det kändes otroligt löjligt och hatade det. Kanske ville han att folk skulle kunna se mitt ansikte, min mun, vad vet jag? Vem vet vad han ville med detta? Tror inte att han visste vad han skulle göra av ett hårdrocksband i en video helt enkelt. Jag bönföll honom att inte ta med det, men det gjorde han naturligtvis ändå”, säger Peavy som dock verkar mycket road över själva frågan.
Bortsett från de forna giganterna SCORPIONS och ACCEPT låg de flesta tyska hårdrocksband från den gamla goda tiden på just Noise. Numera heter motsvarigheten Nuclear Blast och enligt Peavy finns ingen osämja Tysklands hårda band emellan. Han menar att det inte är någon konkurrenssituation utan att ”alla känner alla”.
Undertecknad läste en gång en recension av RAGEs platta ”XIII” där det stod att skivan i fråga skulle bli en given succé om det stod METALLICA på konvolutet i stället för RAGE. Recensenten menade att hantverket var mycket imponerande, men att den sorgligt nog ändå inte skulle bli någon storsäljare. Upplever då Peavy att RAGE är ett underskattat band som inte fått den framgång bandet förtjänat?
”Well”, inleder han, ”vi har varit i branschen i över tjugo år så helt okända kan vi väl inte vara? Nej, men det har mycket med promotion att göra. För att ta ett exempel, för x antal år sen hade vi ett skivbolag som arbetade mycket hårt för oss i Tyskland, men de lyfte inte ett finger utanför Tyskland. Vi tappade mycket mark där. När du däremot har framgång och berömmelse kan du spela in vilket skräp som helst och ändå sälja multum. Just METALLICA är ett passande exempel. ”S:t Anger” är en skitdålig skiva, men det bryr sig inte skivköparna om bara de ser att det är METALLICA som släppt den”.
Nöjdare är då Peavy med RAGEs DVD ”From the Cradle to the Grave” som släpptes 2004.
“Det är väl egentligen vår första officiella DVD och består av fem timmars material, helt klart värd pengarna!”
“Metal Meets Classic Live” då? Den är alltså inofficiell?
Nja, den var inspelad för TV och sen ville BMG [RAGEs dåvarande skivbolag] släppa den. Den har för mörk bild och ljudet är inte speciellt bra. Vi var inte överförtjusta över att de [BMG] beslöt sig för att ge ut den.
Något som Eder skribent alltid varit barnsligt förtjust i är när andra musiker bedömer och graderar andra musiker. Således ombads Peavy att betygsätta följande sångare och basister samt motivera betyget. Skalan är 1-10 och här är resultatet komplett med Peavys kommentarer (som inte översatts på grund av de gör sig bättre på engelska):
King Diamond: ”Not really my pair of shoes” - 5
Blackie Lawless: “A nice and good voice” – 7
James Hetfield: “My favourite singer” – 10
Kai Hansen: “Kai is always ‘raping’ his voice, not a bad singer though” – 7
Mille Petrozza: “A very good thrash singer” – 7
Steve Harris: “A little bit overrated” – 6
Les Claypool “A freak on the bass” - 8
Gene Simmons: “Not much of a bass player” – 5
Nikki Sixx: “Kind of like Gene Simmons but I like him a little bit more” – 6
Marcus Grosskopf: “Marcus is a good player” – 8
“Hade Billy Sheenan varit med hade han fått en tia, eller rent av 20. Geddy Lee är också en basist jag håller högt”, påpekar Peavy som verkar road över att få vara betygsättare.
”Slutligen vill jag ta tillfället i akt att tacka våra fans för all support under åren”, avslutar Peavy.
Rage´s hemsida
|
|
|
