Getmetal.com - 1981 ÅRS BÄSTA PLATTOR DEL I

Datum för publicering: 2006-05-08 18:28

1981 ÅRS BÄSTA PLATTOR DEL I

Då var det dags att gå igenom 1981 års bästa plattor, håll till godo med del I..

1980 var synnerligen ett stort hårdrocksår men på många sätt var det bara en uppvärmning. År 1981 får denna musikstil ett ännu starkare fotfäste och väldigt många nya band uppstår. USA och Storbritannien ligger fortfarande steget före när det gäller bandtätheten men resten av världen börjar också få smak på nitar och läder.

Tina Cederberg:

Artist: HANOI ROCKS
Titel: BANGKOK SHOCKS SAIGON SHAKES
Bolag: Johanna Records

1981 års platta blir för mig utan tvekan Hanoi Rocks första platta. Det är svårt att beskriva hur mycket denna skiva har betytt för mig och andra glamälskare. Det här är helt enkelt en klassiker av stora mått och Hanoi Rocks har influerat alla de senare glam/sleaze banden på ett eller annat sätt.
Min första kontakt med finska Hanoi Rocks kom hemma i flickrummet hos en god vän som tidigt köpt plattan för att killarna var så läckra…ja skratta ni bara men så kan det vara att vara tjej. Men de var ju så mycket mer.. De här låtarna var bakgrundsmusiken till min tonårstid och det som komma skulle, det kan man lugnt säga.
Radarparet Mike Monroe och Andy McCoy (i sällskap med SamYaffa, Nasty Suicide, Gyp Casino) levererade en helt unik blandning av tralliga låtar, gitarrer och massor av attityd. Allt kryddat med Mikes saxofonspel som gav det lilla extra. Iklädda kajal, nagellack och tuperat hår gav de sig i kast med världen med en livsglädje som sprutade ut ur högtalarna.
Låtarna är mestadels odödliga klassiker för oss Hanoiälskare….”Tragedy” –som fortfarande är min favoritlåt med Hanoi Rocks, ”Don’t never leave me” likaså lika bra nu som då, ”Cheyenne” och ”11th Street Kids”…..alla lever de kvar och jag kan fortfarande sjunga med i alla texter och minnas gamla tider.
Denna platta och den efter ”ORIENTAL BEAT” är fortfarande mina favoriter med Hanoi Rocks, såhär bra blev det tyvärr aldrig igen enligt min åsikt. Det sägs att musik som betydde något för en när man växer upp är alltid den som stannar kvar i hjärtat och visst är det nog så, det kan jag konstatera 25 år senare….

Tracklisting

Tragedy
Village Girl
Stop Cryin’
Don’t Never Leave Me
Lost In The City
First Timer
Cheyenne
11th Street Kids
Walking With My Angel
Pretender
(låtordningen kan variera beroende vilken utgåva man har)

Betyg 5 av 5 möjliga
Bandets Hemsida

Jonas Wettmark:

Artist: ACCEPT
Titel: BREAKER
Bolag: Razor Records

Den uppmärksamme läsaren kanske minns att valet av 1980 års platta var mycket svårt för undertecknad. Nåväl, 1981 var inte ett lika produktivt år. Valet föll denna gång på tyska ACCEPTs tredje giv, ”BREAKER”, ett synnerligen enkelt val.

Det skall villigt erkännas att det tog ett tag för mig att förstå ACCEPTs storhet. Det var inte förrän gruppen släppte ”METAL HEART” som insikten slog mig. Snabbt plockades resten av karriären upp i form av vax och ”BREAKER” var det svarta guldet som, förutom ”METAL HEART”, låg mig varmast om hjärtat. Än idag får jag rysningar av ”Breaker” och ”Midnight Highway”, två extremt bra spår. Resten av låtarna, med undantag av ohyggligt överskattade ”Burning”, är heller inga hafsverk. Peter Baltes-sjungna balladen ”Breaking Up Again” är mycket snygg, ”Run If You Can” är grymt catchy. I stället för att nämna varenda låt nöjer jag mig med att konstatera att detta är ett närmast perfekt album och det bästa av allt är att det skulle följas av fyra plattor i ungefär samma höga klass.

(O)intressant kuriosa: titellåten ställde en gång till det på ett på ett ingångsprov till Engelska A vid Högskolan Dalarna. Ingångsprovet var ett test för att undersöka hur stor anglosaxisk vokabulär studenterna förfogade över. Det bestod av cirka 140 ord med fyra alternativ. Ordet ”breaker” var ett av dessa. Det enda sammanhang jag dittills hört ordet var i ACCEPT-låten, där texten lyder ”He’s a breaker. He’s a taker” varav jag drog slutsatsen att alternativet ”inbrottstjuv” var det som passade bäst in. Dock hade bandet förmodligen missuppfattat ordets betydelse, eftersom rätt svar var ”bränning”. Sensmoral: lita aldrig på tyskars engelskkunskaper!

Tracklisting

1 Starlight
2 Breaker
3 Run If You Can
4 Can’t Stand The Night
5 Son Of A Bitch
6 Burning
7 Feelings
8 Midnight Highway
9 Breaking Up Again
10 Down And Out

Betyg 4,5 av 5 möjliga
Bandets hemsida

Kim Wouda:

Artist: RAINBOW
Titel: DIFFICULT TO CURE
Bolag: Polydor

”DIFFICULT TO CURE” var RAINBOWs femte studioalbum och bandets nye sångare är Joe Lynn Turner. Färskingen Turner var bandets tredje sångare efter R.J Dio och Graham Bonnet som båda fått lämna skutan efter samarbetssvårigheter med Ritchie Blackmoore, RAINBOWs grundare, gitarrist, låtskrivare och envåldshärskare. Det ”kommersiella” sound som Blackmore strävat efter ända sedan ”LONG LIVE ROCK N’ ROLL” var nu mer eller mindre fulländat. Mycket av det lättillgängliga soundet och låtmaterialet beror bla. på att Russ Ballard hjälpt till med låtskrivandet och att Turners lena sångröst helt enkelt är perfekt för den här typen av rockmusik. Ja, jag kallar det för rockmusik, för här är det knappt inte längre frågan om hård och tung rock med progressiva inslag som på fantastiska ”RISING”. Det är föresten bara Blackmore och bandnamnet som är kvar sedan den tiden. Underbara power metal föregångaren ”Spotlight Kid” var en av de tre-fyra första låtarna som väckte mitt intresse för hårdrock när jag var sådär nio-tio år och jag tycker att den håller bra än idag. Synd bara att resten av plattan inte riktigt når upp till samma nivå, ”Can’t Happen Here”, ”I Surrender” och ”Difficult To Cure” är riktigt bra, men resten av låtarna är tyvärr ganska mediokra. Titelspåret är en magnifik Blackmore-tolkning av ett parti ur Ludwig Van Beethovens nionde symfoni. Men medans de flesta låtarna är lite väl catchy och smöriga, som tex. "Can't Happen Here" och "Magic", så har "Spotlight Kid" och nyss nämna titelspår och kanske även "Freedom Fighter" ett härligt driv kombinerat med trevliga melodier och en "nerv" som, i alla fall hos mig, framkallar rysningar av välbehag. RAINBOW gjorde ytterligare två skapliga album med Turner vid mikrofonen innan Blackmore och basisten/producenten Roger Glover lade bandet i malpåse för att återförenas med DEEP PURPLE "mk2". Jag tycker inte att "Difficult To Cure" är ens i närheten lika bra som "Killers" av IRON MAIDEN, "Diary Of A Madman" av OZZY (som jag nog tycker är 1981 års bästa album, men det är en helt annan sak) och "Moving Pictures" av RUSH. Men eftersom den är en sådan fundamentalt viktig grundsten i min största passion (näst efter min sambo och min dotter då förståss) så var valet enkelt. I mina ögon och öron så är "Difficult To Cure" lika viktig i hårdrockens ABC som "Paranoid" eller "Balls To The Wall"!

Tracklisting
I Surrender
Spotlight Kid
No Release
Magic
Vielleicht Das Nächste Mal (Maybe Next Time)
Can’t Happen Here
Freedom Fighter
Midtown Tunnel Vision
Difficult To Cure

Betyg 3,5 av 5 möjliga

Håll utkik efter del II som publiceras imorgon, kanske du inte var med på den tiden det begav sig och kan få några tips från GetMetal´s pålästa skribenter!