1982 ÅRS BÄSTA PLATTOR DEL II


Och här följer del II..

Daniel Kvarnström:

Artist: IRON MAIDEN
Titel: THE NUMBER OF THE BEAST
Bolag: EMI


Egentligen hade jag inte tänkt att välja den här skivan bara för att det skulle vara precis vad alla hade förväntat sig. Men nu är det år 1982 vi snackar om och som ett stort fan av IRON MAIDEN så är det omöjligt att välja en annan väg. Som alla säkerligen vet är det här första skivan med Bruce Dickinson bakom mikrofonen. Här kan man minst sagt tala om en kometkarriär för Bruce med tanke på de blygsamma framgångarna som hans tidigare band SAMSON haft tidigare. Den enes död är ju som sagt den andres bröd och hur det gick för hans företrädare Paul Dianno som fått leva på gamla meriter resten av livet är ju en känd men helt annan historia.

Nu är det ju inte bara Bruce Dickinsons förtjänst att den här skivan blev en succé. I vanlig ordning heter riffmästaren i IRON MAIDEN Steve Harris och här briljerar han verkligen tillsammans med sina bandkamrater när det gäller att skapa ordentliga hitlåtar. Under alla år finns det ingen annan skiva än ”THE NUMBER OF THE BEAST” som bidrar med så mycket till liverepertoaren. Visst har titelspåret tillsammans med ”Run To The Hills” och ”Hallowed Be Thy Name” blivit rejält uttjatade under åren men att de har blivit så sönderspelade är ju för att de är så bra. I övrigt håller materialet extremt hög klass möjligtvis med undantag för inledande ”Invaders” och ”Gangland” som är något anonymare bitar. Det är faktiskt på grund av det som jag avstår från att ge det fullständiga toppbetyget eftersom enbart skivor som helt 100 % -igt är mästerverk rätt igenom förtjänar den siffran.

Även om ”THE NUMBER OF THE BEAST” helt klart måste räknas som IRON MAIDENs viktigaste skiva någonsin så kan jag inte direkt ändå säga att det är deras bästa. Under åren som gått har de gett ifrån sig många fantastiskt bra album och aldrig har jag blivit riktigt besviken. IRON MAIDEN är världens pålitligaste band men så har de ju också världens trognaste fans.

Tracklisting

Invaders
Children Of The Damned
The Prisoner
22 Acacia Avenue
The Number Of The Beast
Run To The Hills
Gangland
Hallowed Be Thy Name




Betyg 4,5 av 5 möjliga
Bandets Hemsida








Jonas Wettmark:

Artist: MÖTLEY CRÜE
Titel: TOO FAST FOR LOVE
Bolag: Elektra Records


Jag minns det som om det var igår. Det var runt 1983 och jag var cirka sex år gammal. Mitt pojkrum hade ännu inte begåvats med någon vinylspelare, men väl med en radio med kassettdäck. Denna kväll spelades en för mig okänd grupp, MÖTLEY CRÜE, och jag tyckte det lät så pass bra att jag valde att spela in låten. Låten i fråga var ”On With The Show” från MÖTLEYs förstlingsverk ”TOO FAST FOR LOVE”, vilket jag i och för sig inte visste då. Det hindrade mig dock inte från att lyssna på låten ett oräkneligt antal gånger.

Några månader senare, och nu fanns en gammal grammofon i min ägo, hade jag födelsedagskalas (detta var ett sådant med saft och kakor) och en av presenterna var just ”TOO FAST FOR LOVE”. Detta var början på en lång kärleksaffär som fortfarande håller i sig (även det mestadels är de två första MÖTLEY-plattorna som går varma i min stereo).

”TOO FAST FOR LOVE” är en strålande debut. Den är dock inte perfekt. Simpla ”Come On And Dance” gör det omöjligt att klassa den som fulländad, annars hade femman väntat runt hörnet. I stort sett varenda låt är en klassiker i CRÜE-katalogen. ”Take Me To The Top” är skamligt underskattad, en av MÖTLEYs finaste stunder. Produktionen är rå och aningen punkig, vilket passar låtmaterialet som handen i en handske. Dessutom, bandet skulle följa upp debuten med en ÄNNU bättre skiva året efter, men då går vi händelserna i förväg…



Tracklisting

1 Live Wire
2 Come On And Dance
3 Public Enemy #1
4 Merry-Go-Round
5 Take Me To The Top
6 Piece Of Your Action
7 Starry Eyes
8 Too Fast For Love
9 On With The Show



Betyg 4,5 av 5 möjliga
Bandets hemsida







Tina Cederberg:

Artist: IRON MAIDEN
Titel: THE NUMBER OF THE BEAST
Bolag: EMI


”Woe to you, oh earth and sea…..” Säg den hårdrockare som inte kan den ramsan..I och med plattan “THE NUMBER OF THE BEAST” nådde IRON MAIDEN den riktigt stora massan och topplistorna. Det var också denna skiva som fick mig att upptäcka dem (och den hårdare hårdrocken) på allvar. Paul Di’Anno kändes aldrig riktigt rätt för mig och de tidigare plattornas lite punkigare attityd inte heller. Men i och med Bruce Dickinsons intåg som ny sångare i bandet förändrades soundet rejält.
Hans röst lyfte bandet till högre höjder och för mig kändes det som att alla bitarna föll på plats.

Allt på det här albumet är en klassiker, en verklig milstolpe i hårdrockens historia enligt min åsikt.
Allt från omslaget med maskoten Eddie och djävulen på ett slagfält, till produktionen av Martin Birch. Här finns de odödliga klassikerna ”The Number of The Beast”(komplett med ramsan från Revelations), ”Run To The Hills”, ”22 Acacia Avenue”, ”Hallowed Be Thy Name” och en personlig favorit: den lite lugnare ”Children Of The Damned”. Mer behöver väl inte sägas egentligen, eller hur? Har du inte hört dem läser du nog på fel website ;)
Kan dock nämna att ”Hallowed Be Thy Name” är min absoluta favorit Maidenlåt alla kategorier…(och då har man ju ändå lite att välja mellan) Någonting i historien om mannen som förs till sin avrättning har alltid fängslat mig. Från den ödesmättade inledningen till sångpartiet som jag ännu idag inte kan låta bli att sjunga med i…
Kort sagt denna platta blev startskottet för mig på en lång kärlekshistoria till Maiden, som har svalnat ibland, hettat till ibland men den består…Live fick jag dock inte se dem förrän ett år senare när de släppte ”Piece Of Mind” (f.ö enormt bra den också)…


Tracklisting

Invaders
Children Of The Damned
The Prisoner
22 Acacia Avenue
The Number Of The Beast
Run To The Hills
Gangland
Hallowed Be Thy Name




Betyg 5 av 5 möjliga
Bandets Hemsida








Resultat

Omröstningar