|
|
|
Skribent: GetMetal
|
Datum för publicering: 2006-07-17 13:05
|
1983 ÅRS BÄSTA PLATTOR DEL II
Peter Edvardsson:
Artist: IRON MAIDEN
Titel: PIECE OF MIND
Bolag: EMI
|
Den 16 maj 1983 så var det dags för uppföljaren till ”THE NUMBER OF THE BEAST” att se dagens ljus. IRON MAIDEN hade också till ”PIECE OF MIND” fått en ny trummis i Nicko McBrain. Förväntningarna var minst sagt höga i och med framgångarna med det föregående albumet. Skulle MAIDEN leverera?
Jodå det skulle dem. De svarade med att i mitt tycke släppa en platta de ännu inte lyckats överträffa. Första singeln ut var ”Flight Of Icarus” som säkert fick många fans att undra om bandet hade övergått till lite softare tongångar än vad man vant sig vid. Så var dock inte fallet då ”PIECE OF MIND” är en hård och ganska komplex skiva. Låtsnickrandet hade här blivit mer experimentellt och episkt, detta framgår tydligast i avslutningspåret ”To Tame A Land”.
IRON MAIDENs största (?) hit återfinns också här i “The Trooper” som släpptes som singel nummer två. Hela skivan består dock av en kavalkad av klassiker och är en platta som bör finnas i varje skivsamling värd namnet. Bandet gav sig sedermera ut på vägarna med ”World Piece Tour” som blev IRON MAIDENs stora genombrott i USA. Turnén kom att innefatta över 200 spelningar och bandet befäste sin ställning som ett av de riktigt stora banden och har väl till dags dato aldrig släppt greppet om metal världen?
Tracklisting
Where Eagles Dare
Revelations
Flight of Icarus
Die With Your Boots On
The Trooper
Still Life
Quest For Fire
Sun And Steel
To Tame A Land
|
Betyg 5 av 5 möjliga
Bandets Hemsida
Fredric Lönnjord:
Artist: MÖTLEY CRUE
Titel: SHOUT AT THE DEVIL
Bolag: Elektra
|
Oj oj oj, 1983 var ett år när det blåste till rejält i hårdrockens segel.
Vad skall man säga när album som ”KILL ’EM ALL”, ”BARK AT THE MOON”, och ”PIECE OF MIND” släpptes. KISS avsminkades med ”LICK IT UP” som jag inte tycker platsar ibland ”best of ’83” men det var ändå en stor händelse i hårdrockens historia.
Det är lustigt vilka starka minnen musik kan väcka ibland. Det är trots allt 23 år sedan jag för första gången hörde ”SHOUT AT THE DEVIL” men jag fortfarande komma ihåg hur bra och annorlunda jag tyckte det var, och det ger mig en riktigt skön flashback.
För mig och min kompiskrets så hade man ett favorit band som man älskade och det var en oskriven lag och nästan hädelse att tycka om något mer än just det enda bandet. I mitt fall var det KISS som gällde. Jag hade läst om MÖTLEY i tonårsbibeln (Okej) och hört ”TO FAST FOR LOVE” hos en klasskamrat men eftersom regeln jag berättade om ovan gällde så lyssnade jag inte mer på dom. MÖTLEY både såg och lät tuffare ut än KISS. Fastän det skulle jag aldrig erkänt då om det så vore bot för döden.
Sedan får man komma ihåg att detta var också tidpunkten för när alla band som någon gång nämnde, satan, hell eller devil var automatiskt djävulsdyrkare enligt Hem och Skola. Så skivan var lika ”farlig” som IRON MAIDENS ”THE NUMBER OF THE BEAST”.
Jag hade precis fyllt 11 år när jag för första gången hörde skivan och jag kände redan efter första ”shout, shout, shout, shout at the Devil” att detta var något riktigt annorlunda än KISS. Lite råare och lite vassare. Jag och min polare Christian, var helt lyriska och det var den enda skivan som vi sen lyssnade på i flera veckor. Sedan blev det officiellt. MÖTLEY CRÜE var våra nya idoler och ”bara lyssna på ett band regeln” var som bortblåst. Jag fick ca 10 år senare reda på att Christian innan MÖTLEY incidenten dock brutit regeln. Han hade haft ett kassettband med HOWARD JONES som han lyssnade på i smyg. Snacka om dubbelfel. Smyglyssna på en syntare!!!
Vad finns det då att berätta om MÖTLEY CRÜES uppföljare till den suveräna första skivan ”TO FAST FOR LOVE”. För det första så räknas både ”TO FAST FOR LOVE” och ”SHOUT AT THE DEVIL” som stilbildande för metalmusiken som uppstod i det tidiga 80 talet och sedan blev Shout skivan den som fick MÖTLEY att slå igenom på riktigt med en album placering på 17 plats (Billboard 200) och tre singlar på Top 100. (Shout at the Devil, Looks that kill samt Too Young to fall in love)
Det blir svårt att försöka recensera en skiva som för det första är över tjugo år gammal och sedan är en utav mina personliga favoriter genom tiderna. Som dessutom egentligen är synonym med min uppväxt och hur man upptäckte hårdrocken på allvar. Skall man skriva om den som den banbrytande och stilbildande skiva som den var när den kom ut eller som en utav mina absoluta favoritskivor? Det får bli mer en förklaring till varför jag tycker om den än en recension.
Skivan inleds med en berättare som läser In the Beginning. Introt avslutas med textraden:
- ”So come now, Children of the Beast, be strong and Shout at the Devil” som jag tyckte var såå tufft som 11 åring.
Som sedan övergår till första spåret ”Shout at the Devil” med Micks klockrena gitarr riff. Superb öppningslåt måste jag säga.
Skivans ”största hit” Looks that kill är andra spåret och det är väl inte mycket att orda om egentligen. Röj! Det blev även en hit med videon.
Bastard, skön låt med en text om en våldtäktsman som den fiktive berättaren tar kål på.
Sedan följer två spår som jag inte riktigt önskar var med på plattan. Instrumentala utfyllnadslåten God bless och The Beatles slagdänga ”Helter Skelter” (som jag faktiskt tycker är en riktigt bra cover). Nu för tiden när man kan klämma in 74 minuter på en cd så är det bara kul om bandet slänger med extra låtar. Men på vinyltiden med sina begränsade dyrbara minuter så tycker jag de borde ha fyllt ut med egna ”riktiga” låtar.
Tommys snabba fötter trampar på för fullt på skivans snabbaste spår, ”Red Hot. Fullt”! ös från första till sista tonen!
Lite lugnare tempo efter ”Red Hot” blir det med ”To Young To Fall In Love”. Tredje låten från skivan som hamnade på singel listan i USA.
”Knock ’Em Dead Kid”, låt om slagsmål på gatan, med en Hells bells liknade klocka i bakgrunden i början.
”Ten seconds To love”, är om en av de hundratals groupies som bandet har haft.
Avslutande ”Danger”, får väl nästan räknas som metalballad. Enda svaga spåret tycker jag.
Hur sammanfattar man detta nu då?
”SHOUT AT THE DEVIL” är en grym skiva som jag tycker håller måttet än idag. Shout blev också den sista innan den lite lugnare pyjamasperioden (85-87) som kom med ”THEATRE OF PAIN”.
Skivan är som sagt en milstolpe i metalhistorien och jag misstänker att det inte finns någon (äldre) hårdrockare som inte har lyssnat på denna skiva.
Trots mina synpunkter på Danger och God Bless så får skivan full pott. Resten av låtarna väger upp det lilla störande.
Skivan som förövrigt är urläcker med sin foldout och ett knallrött innerkonvolut med ett vitt pentagram! Manligt!
Tracklisting
1. In The Beginning
2. Shout At The Devil
3. Looks That Kill
4. Bastard
5. God Bless The Children Of The Beast
6. Helter Skelter
7. Red Hot
8. Too Young To Fall In Love
9. Knock 'Em Dead, Kid
10. Ten Seconds To Love
11. Danger
|
Betyg 5 av 5 möjliga
/ Bandets Hemsida
|
|
|
