|
|
|
Skribent: GetMetal
|
Datum för publicering: 2006-08-23 19:47
|
1984 ÅRS BÄSTA PLATTOR DEL II
Daniel Kvarnström:
Artist: IRON MAIDEN
Titel: POWERSLAVE
Bolag: Emi Records
|
”Into The Abyss I´ll Fall – The Eye Of Horus..”. Så börjar texten på en av världens bästa låtar från en av världens bästa skivor. Givetvis pratar jag om IRON MAIDENs klassiska stycke ”Powerslave” från albumet med samma namn. Om ”THE NUMBER OF THE BEAST” från året innan var den skiva som verkligen satte fart på Maidens karriär så var ”POWERSLAVE” den som definitivt markerade att bandet var kvar för att stanna i toppen av hårdrockseliten.
Mitt första minne som kan kopplas ihop med ”POWERSLAVE” är när jag mot mina föräldrars vetande tittade på skräckrullen ”Phenomena” från 1985. Jag tror att filmen var ganska nyutkommen när jag såg den så det var alltså något år efter att skivan släpptes som jag först hörde låten ”Flash Of The Blade” som fanns med på filmens soundtrack. Just ”Flash Of The Blade” och titelspåret tycker jag är ett par av de bästa kompositionerna på skivan och faktiskt är det just de två bitarna som Bruce Dickinson allena är krediterad för. Även Steve Harris episka ”Rime Of The Ancient Mariner” är ruskigt bra och inte en enda sekund känns överflödig trots att den klockar in på 13 minuter och 45 sekunder. Första singeln ”2 Minutes To Midnight” hör faktiskt inte till en av mina favoriter även fast den inte är dålig. Betydligt bättre är den odödliga klassikern ”Aces High” som gör sig ännu bättre live på kommande liveplattan ”LIVE AFTER DEATH” som av många anses vara ett av historiens bästa livealbum.
Det är bara att konstatera att IRON MAIDEN står på toppen av sin karriär 1984, och på den toppen står de kvar många år till. Att de nu återigen befinner sig där är förmodligen överflödig information för alla läsare så istället för att nämna det säger jag kort och gott: Up The Irons!
Tracklisting
Aces High
2 Minutes To Midnight
Losfer Words (Big ´Orra)
Flash Of The Blade
The Duelists
Back In The Village
Powerslave
Rime Of The Ancient Mariner
|
Betyg 4,5 av 5 möjliga
Bandets Hemsida
Fredric Lönnfjord:
Artist: METALLICA
Titel: RIDE THE LIGHTNING
Bolag: Electra Records
|
De två album som jag anser var de bästa skivorna 84 är nämligen IRON MAIDENs ”POWERSLAVE” och METALLICAs ”RIDE THE LIGHTNING”.
På ett vis är det ett dött lopp och det känns som om man måste välja mellan pest och kolera fast på ett trevligt vis. ”POWERSLAVE” var och är helt suverän och den bästa MAIDEN gjort enligt många fans och kritiker (inte av mig dock). Den följdes upp av den längsta turnén bandet gjort hittills. World Slavery Tour (aug 84 – juli 85 med 322 spelningar) som verkligen etablerade MAIDEN till de stora arena hårdrocksbanden.
Men mitt val faller på METALLICA. Så det är väl bäst att förklara varför.
För det första så hade METALLICA det enorma trycket på sig efter att med debuten ”KILL´EM ALL” skakat om hårdrocken med den nya snabba speed/thrash genren som nu var riktigt på gång i USA med kolleger som TESTAMENT, EXODUS och ANTHRAX. Skulle de klara av att backa upp succén? Ja visst det gjorde dom med bravur.
I ärlighetens namn så lyssnade jag inte på METALLICA 1984 utan lärde mig älska dom när ”AND JUSTICE FOR ALL” släpptes men jag tycker så här likförbannat.
Som med den förra krönikan om året 83 så väcker detta så många tonårs minnen. Moppe, folköls fylla, hockey frilla, tjuvröka, lappade jeans och höga Brooks basket kängor. Det är nästan så man blir lite tårögd. Speciellt eftersom en av mina vänner, som ÄLSKADE MAIDEN och hade en stoooor Powerslave poster på sitt rum, inte längre är med oss. (R.I.P. Robban)
När ”RIDE” kom så hade bandet utvecklats rejält. Både texterna och James röst hade vuxit till sig och lät grymmare nu och låtarna var en aning mer melodiösa än tidigare.
“Fight Fire with Fire”. En liten luring. Startar så lugnt och fint med en akustisk gitarr som efter 40 sekunder brister ut i skivans råaste spår i mitt tycke. Argt och brutalt.
”Ride the Lightning”. Titelspåret på skivan är en riktig höjdare med flera tempoväxlingar och en riktigt, ursäkta uttrycket, catchy refräng.
Oj oj oj. For “Whom The Bell Tolls”. Detta är den låt som väcker starkaste minnen av alla på skivan. Dessa dryga fem minuter sammanfattar allt man gjorde som fjunig tonåring. Jag blir riktigt brainstormad av gamla minnen. Ståpäls för denna underbara låt.
Som jag minns det så hade Metallica inte spelat in någon video ännu. En liveupptagning filmad från höger sida av scen med denna låt var väl den enda som fanns tills de släppte ”One”. Men jag reserverar mig för ev. minnesblackout
”Fade to Black”, borde ha fått många fans att tro att vinylspelaren gått sönder och att den bara gick på halvfart. Men man hade ju redan blivit lurad av ”Fight Fire with Fire”. Denna sköna ballad som alla polare som spelade gitarr bara gav sig fan på att de skulle kunna ”ta ut”.
Detta var METALLICAS första ballad och handlar om en person som vill begå självmord. Låten sägs ha blivit till efter att deras utrustning stals efter en spelning. METALLICA fick sedan använda förbandet, ANTHRAX instrument. Själv hade jag texten nerskriven på omslaget till mitt häfte som vi lämnade in våra uppgifter i engelska. Läraren frågade mig lite avsides efter en lektion om jag var ledsen. Hon trodde att jag skrek efter hjälp i form av min ”dikt” på boken.
”Escape”, i denna låt tycker jag nu i efterhand att man kan höra att de lyssnat mycket på THE MISFITS, som dock märks senare med covers på bla. ”Die Die My Darling” och ”Green Hell” Det är mycket av den varan här i både melodi och refräng. Texten är en riktig dra åt helvete med er alla text.
”Trapped Under Ice”. Ännu ett alster som jag tycker mig höra Herr Danzigs influenser på bandet. Lyssna på en DANZIG skiva och sedan bryggan/refrängen till Trapped.
Plattan släpptes med singeln ”Creeping Death” som likt MAIDENS ”Powerslave” handlade om Egyptisk mytologi.
”Creeping Death” öppnar stenhårt och låter nästan som en låt som inte fick plats på KILL´EM ALL, det byggs upp till en tempoväxling med den underbara melodiösa refrängen ” So let it be written. So let it be done, I'm sent here by the chosen one. So let it be written, so let it be done. Hur bra som helst!
Avslutningsvis så säger METALLICA tack för kaffet med den instrumentala låten ”The Call of Ktulu”. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. På vinyltiden kände jag mig lurad på något vis när det begränsade tidsrummet på plasten slösades bort av en - inte riktig låt. Speciellt eftersom låten är nästan nio minuter. Det skulle ha fått plats två låtar om dom spolat ”The Call of Ktulu”. Visst det är en skön låt men jag hade föredragit en låt med text.
Skivan är egentligen inte så mycket att orda om. En tidlös klassiker som jag uppskattar att lyssna på med jämna mellanrum och som har ett riktigt snyggt konvolut. Förvisso så blir det allt längre mellan gångerna jag lägger dessa gamla klassiker på skivtallriken. Men jag njuter till fullo de gångerna jag väl gör det. Så gå till skivbacken nu och blås bort allt damm av skivan och spela den på hög volym.
Tracklisting
Fight Fire With Fire
Ride The Lightning
For Whom the Bell Tolls
Fade to Black
Trapped Under Ice
Escape
Creeping Death
The Call of Ktulu
|
Betyg 5 av 5 möjliga
Bandets hemsida
Peter Edvardssson:
Artist: DIO
Titel: THE LAST IN LINE
Bolag: Warner Bros.
|
Första gången jag hörde “THE LAST IN LINE” är väldigt länge sedan nu, närmare bestämt -84 när den kom. Men jag kan fortfarande komma ihåg att det var det tuffaste jag hört. Aggressiviteten, Ronnies röst, de hårda riffen och det grymt snygga omslaget, jag älskade alltihop…
Där började min nu 22åriga historia med DIO. Ett band som man gillat så länge blir lite som en gammal vän och sämre polare kan man väl ha, eller?
”THE LAST IN LINE” är i mitt tycke det bästa DIO har gjort. Här är det inte ett svagt spår i sikte! Från den inledande stänkaren ”We Rock” till den episka ”Egypt (The Chains Are On) så är det helt rätt hela vägen. Eftersom hela skivan är fylld av klassiker där de flesta känner till det mesta så tänker jag inte gå in på låt för låt. Men jag måste ändå bara nämna titelspåret som sammanfattar vad hela ”THE LAST IN LINE” är. Så mäktig, så vacker, så brutal och allt detta på en gång allt som oftast, så kan bara de riktigt stora leverera..
Jag lyfter på hatten för DIO!
Tracklisting
We Rock
The Last In Line
Breathless
I Speed At Night
One Night In The City
Evil Eyes
Mystery
Eat Your Heart Out
Egypt (The Chains Are On)
|
Betyg 5 av 5 möjliga
Bandets hemsida
|
|
|
