|
|
INTERVJU – Peter Tägtgren - PAIN
|
GetMetal fick en pratstund med Peter inför PAINs kommande platta..
|
PAIN är albumaktuella nu med ”PSALMS OF EXTINCTION”, har du hunnit få någon respons på plattan än?
Jag jävligt bra faktiskt, jag är förvånad. Alla säger att det är den bästa PAIN plattan hittills. Så det känns väldigt kul.
Om man jämför med förra skivan ”DANCING WITH THE DEAD” vad har fansen att förvänta sig?
PAIN är alltid PAIN så den känslan finns såklart över alltihop, men vissa saker är lite brutalare och en del annat lite lugnare än tidigare. Skivan i sig själv känns mycket bredare tycker jag.
Var det en medveten väg att gå?
Både ja och nej, när man sitter och skriver så snöar man in på själva låten och kanske inte tänker på helheten…men jag hade en tanke på att göra den mer luftig och dynamisk. Så att det verkligen smäller till på refrängerna och det behöver inte vara gitarrer hela vägen, så när de istället kommer in så smäller det och bara kick your ass så att säga! Sen har jag jobbat mycket med trumljudet så det skulle bli lite mer livekänsla över det.
Hur ser låtsnickrandet ut när du skriver för PAIN?
Det är lite olika, Ibland så leker jag med en melodi på synthen som jag bara loopar (spelar om och om hela tiden) och försöker lägga gitarr till detta sen plockar jag på med bas trummor osv. När man gör ett riff i taget så här så är det lite som ett pussel. När man börjat på det första riffet vet man aldrig vad som sen kommer att hända i låten. Det är aldrig något konkret utan det blir vad det blir!
Känner du dig nervös när det är dags för release hur den ska mottas av fans och press?
Ja det är lite pirrigt, jag har ju suttit själv i min studio och inte fått någon feedback från någon. Jag bara jobbar och jobbar tills det är klart och sen bara ut med skiten! Man vet ju aldrig vad andra ska tycka så det är klart det är lite pirrigt.
Läser du recensioner?
Ja det brukar jag göra, ibland så tycker man bara..VA..?!? Alla har ju olika uppfattningar så det är så jävla svårt att veta vad folk kommer att tycka. Så jag kör mitt race och kan bara hoppas att folk kommer att gilla det men först och främst så är det jag som ska vara nöjd.
Du ligger på nytt skivbolag nu, Roadrunner Records kan du berätta lite om varför du bytte?
Skandinavien har alltid gått jättebra för PAIN, men utanför har det varit kaos. Varje Universal kontor ute i Europa har sina egna regler, de gör precis som de vill. Så man har knappast varit någon prioritet. Men man vill ju nå ut även utanför Skandinavien så det har varit väldigt komplicerat och jag hade ett jävligt dåligt management också som inte brytt sig speciellt mycket. Men nu med Roadrunner så har jag allt detta som saknades, detta går som hög prioritet i hela Europa nu så jag ska försöka knäcka detta nu, det ska fan bara gå!
Du som jobbar mycket som producent kan det vara svårt att få distansen till sin egen musik när man producerar sina egna projekt?
Ja fy fan! Det är mycket enklare att producera tillsammans med andra. När man producerar sig själv så håller jag på och skriver samtidigt som jag producerar och jag vet knappt vad jag producerar så det är en jävla soppa! Det är mycket enklare och säga till andra vad de ska göra..hahaha..
Är det stor skillnad på att producera en sån här skiva jämfört med mer traditionell metal?
Ja det är ju mer pålägg, det är som en Dagobert macka ungefär. Det är jävligt mycket kanaler och ljud hit och dit och allt ska höras. Om du målar en tavla med massor av färger så blir det bara gägga till slut så det gäller att tänka till när man mixar. Det är ett problem.
Det är en fet och stor ljudbild så det kan ju inte vara helt enkelt att få fram allt?
Ja det är sant, det jag har lärt mig är att backa lite med gitarrerna för att få fram allt. Gurorna tar ju en sån jävla plats i ljudbilden och stjäl det mesta. Det är väl det som jag gjort lite fel förut att jag har maxat gitarrerna hela vägen. Det kan bli jävligt jobbigt och är ungefär som att äta en balja fett..haha.. Den här gången var det väl det enda jag egentligen hade i åtanke att försöka få det mer dynamiskt.
Turnéplaner?
Lite festivaler är det på gång men skivan kom så jävla sent. Så vi hann inte med alla deadlines på alla festivaler och sådär. Man vill inte heller köra någon turné före festivalerna då det är så nära inpå. Vi får vänta till hösten och göra så mycket festivaler som möjligt i sommar.
Kan du kommentera de tidigare PAIN plattorna lite kort vad du känner för dem osv.?
”PAIN”: Jag gjorde tre låtar för mig själv bara, sen fick Nuclear Blast höra dem och gick igång som bara den och ville släppa det. Jag frågade när den skulle vara klar och de sa inom en månad…Jag hade precis köpt en dator och fattade ingenting! Så det blev mer en hårdrocksskiva lite OZZY så där. Det var inte det jag tänkt, det var som den andra skivan blev som jag tänkt den första skulle vara. Men jag hade varken kunskap eller tid till det då. Efter den första skivan köpte jag hur mycket prylar som helst för att kunna göra ”REBIRTH”.
”REBIRTH”: Där är det jag som kör en massa techno och goa-trance prylar, men ljuden funkar inte så bra..hahaha.. Så jag började lägga på gitarr mackor och så blev det som det blev!
Vad har du för känsla för ”REBIRTH” idag då?
Jag hade ju alltid kunnat göra det bättre. Men det är bra låtar och svänger om skiten, det är inget jag ångrar. Jag ångrar aldrig någonting. Jag gjorde det bästa jag kunde då.
”NOTHING REMAINS THE SAME”: Den lyssnade jag faktiskt på för någon vecka sen och kände att det är nog lite för lugna och konstiga låtar på den. Det är inte så mycket fart. Men jag är nöjd med låtarna och produktionen. Det var ett steg åt rätt håll för mig som producent. Ljuden låter bättre, trummorna låter bättre osv.
”DANCING WITH THE DEAD”: Då blev det lite mer metal på något sätt, kanske tappade lite av det ursprungliga idén med techno och så. Det är fortfarande bra låtar. Men den gick åt ett helt annat håll. Den känns mer enkelriktad men jag är fortfarande nöjd med den.
Några tips till unga musiker som vill lyckas?
Jag kan bara berätta vad jag gjorde, jag kämpade och kämpade och gav aldrig upp. När jag skulle ge ut ”REBIRTH” var det ingen som ville släppa den. Jag tänkte va fan det måste gå! Tillslut small det bara till så man ska alltid hålla på det man tror på själv och inte följa så mycket trender osv för de kommer och går, utan gör det ni tror på! Det är det enda tipset jag har.
Har du några plattor eller band som du återkommer till för inspiration?
Ja det är mycket KISS, kanske inte så mycket av musikalisk inspiration längre utan mer för allt de gjorde och aldrig gav upp. Det är ju riktiga rockstjärnor!
Någon favoritperiod med KISS?
Ja det är från 73-78,79 ungefär.
Några sista ord tll GetMetals läsare?
Hoppas att alla gillar plattan och att vi ses ute på gigen i sommar!
|
|
|
