|
|
INTERVJU - Blackie Lawless WASP
|
Ny getingattack mot USA:s regering..
|
W.A.S.P.:s försenade och hett efterlängtade konceptalbum om USA:s imperialism kommer att nå svenska skivbutiker den 20 april. GetMetal fick en pratstund med bandets obestridlige ledare Blackie Lawless, som ringde upp från änglarnas stad.
Blackie, som besvarar varje fråga med ett inledande ”well”, förklarar att förseningen beror på skivbolagsstrul och att bandet inte var nöjda med ljudet på den ursprungliga versionen av Dominator.
- Vi ville gå tillbaka till ett så naturligt och analogt ljud som möjligt, eftersom vi inte var nöjda med hur det digitala lät. Du vet, om man vill skapa ett album med ett väldigt ”dyrt” ljud finns det bara en sak att göra; lägga en förmögenhet på att spela in skivan. Om man däremot vill ha ett ”tillbaka till rötterna-ljud” måste man spela in på gamla grejer och använda äldre teknik. Vi utgick från en mycket traditionell infallsvinkel och använde oss, för att exemplifiera, av gamla Marshall-stärkare. Jag anser att vi lyckades få ett sound som går att spåra till våra rötter och ljudmässigt är Dominator ett av de bästa W.A.S.P.-albumen någonsin.
De flesta som någon gång läst en intervju med Blackie vet att han, till skillnad från cirka 99 procent av alla andra skivaktuella artister, inte är en man som påpekar att hans senaste verk är vida överlägset bandets tidigare alster. Det tar några år för Blackie att få en uppfattning om hur den senaste kreationen står sig i konkurrensen med sina föregångare. Han brukar förklara detta med att han är så uppslukad av skriv- och inspelningsprocessen att han inte kan vara subjektiv. Tidigare konceptalbum som The Crimson Idol (1992) och The Neon God-duon (2004) har tagit åtskilliga år att skriva och processen har tärt hårt på mannen bakom dem. Komponerandet av Dominator verkar däremot ha gått som en dans.
- Dominator tog ungefär en månad att skriva. Det är mycket, mycket snabbt för att vara W.A.S.P. Nya skivan är mer av ett lagarbete än vad någon av de andra W.A.S.P.-skivorna varit, till och med de allra tidigaste. Vi skrev en hel del av musiken under senaste turnén [den planerade Dominator-turnén gick av stapeln trots skivans uppskjutning] och i vissa fall även spelats in under samma turné. Jag har som vanligt skrivit texterna själv, men själva ämnet är ju något vi diskuterat flitigt när vi kuskat omkring på vägarna.
Lyriken är en mycket viktig del i Blackies komponerande. Från och med mästerverket The Headless Children (1989) räknar Blackie W.A.S.P. som ett politiskt band. På detta album får sig USA, och framför allt dess regering, en och annan känga - medan föregångarna behandlade mer accepterade och standardmässiga hårdrocksämnen som kärlek, våld och sex. I och med The Headless Children har texterna, med undantag från Helldorado (1999) tagit upp mer seriösa ämnen.
”I love my country but I’m scared to death of its government” skrev Blackie i ”Goodbye America” från Still Not Black Enough (1995) och i förordet till Dominator menar han att inget han skrivit varit mer sant än detta. Med tanke på ovanstående kritik mot USA:s styre förvånades säkert många av att texterna till Dying For The World (2002) var en uppgörelse med USA:s fiender i Mellanöstern. Skivan beskrevs av Blackie som ett soundtrack som soldaterna kunde döda till. Han förklarar Dying For The World med att han var oerhört upprörd över 9/11-händelserna, något han betonar att han fortfarande är.
Dominator är en temaskiva om USA:s förtryck mot mindre länder. Blackie uppfattar större länders relation med mindre länder som relationen mellan en man som dominerar en kvinna och bestämde sig för att författa ett verk med jämförelsen i utgångspunkt.
Är då Blackie, eller Steven Duren som hans riktiga namn lyder, rädd för att Dominator kommer att uppfattas som en paradox till Dying for the World?
Det verkar som om en del människor inte tror att man kan ha mer än en åsikt. Folk är ibland rädda för ordet ”förändring”, eftersom de tror att det betyder att du måste ge upp något för att få något annat. Varför måste det vara så, varför kan du inte lägga till något till något du redan har? Jag var oerhört noggrann, rent av försiktig, när jag skrev förordet till Dominator och ville verkligen understryka att jag fortfarande är extremt arg över den 11 september-händelserna. Därför står raden ”I still am” [Det är jag fortfarande] i ensamt majestät. Det jag försöker få folk att förstå är att vad jag skriver om just nu [Blackie betonar dessa två ord] har på många sätt ingenting att göra med Dying For The World och händelserna som föranledde denna skiva. Jag har suttit och gjort intervjuer i flera veckor nu och hittills är det ingen som missuppfattat Dominators budskap. En av anledningarna till att jag skriver förord och gör intervjuer är för att klargöra vad jag vill ha sagt. Jag vill få folk att tänka till ytterligare, men jag vill inte säga åt dem vad för slags frågor de ska ställa sig. Det jag gör är att jag hoppas att mina texter manar till eftertanke.
Blackie är noga med att poängtera att det inte är folket i USA han har problem med, utan landets styre. Han beskriver USA:s president George W Bush som ”en mycket farlig man” och menar att denna utnyttjar terrorismen för att ge sig själv större makt.
- Bush utnyttjar människors rädsla för terrorister genom att instifta nya lagar som ger honom mer inflytande. Efter elfte september var USA:s invånare lamslagna, arga och rädda. Detta är något Bush har dragit fördel av. I efterhand har de flesta förstått att vi blivit förda bakom ljuset, både USA och resten av världen. Folket får mindre och mindre att säga till om.
I början av 90-talet hotade du USA med bli politiker. Har du idag några planer på att ta upp en politisk karriär?
- Jag trodde att jag precis gjorde det i och med det nya albumet. Dominator är fylld med starkt politiskt stoff. Jag är inte en politiker i ordets rätta bemärkelse, men av mitt senaste verk att döma är jag det. Jag känner att jag kan sjunga om det jag vill ha sagt till en publik som redan valt mig, som fått mig att befinna mig där jag är idag. Jag kan säga vad jag vill utan att kompromissa. Däri ligger problemet med politik. Per definition är politik konsten att kompromissa. Jag är nöjd med var jag står idag, där jag inte behöver kompromissa. Kompromissa är inte något som ligger i min natur.
Det skulle vara lätt att misstänka att det är oviljan att kompromissa som ligger bakom W.A.S.P.:s svängdörrstrafik vad gäller medlemmar. Genom åren har ett oräkneligt antal musiker kommit och gått. Dagens sättning består förutom sångaren och gitarristen Blackie av basisten Mike Duda (som faktiskt funnits i bandet i tio år), relativt färske trummisen Mike Dupke och gitarristen Doug Blair. Den sistnämnde är en nygammal bekantskap som spelade i bandet under The Crimson Idol-turnén och återvände för något år sedan.
- Jag vet att många tror att det är jag som ligger bakom alla beslut och medlemsbyten, men så är faktiskt inte fallet. Musiker ändrar sig och vill göra andra saker. De kommer till vägskäl i sina liv där de vill göra något helt annat och vad kan jag göra åt det? Darrell Roberts [som bland annat spelar på The Neon God-skivorna] leder sitt eget band nu, men han lirar faktiskt sologitarr på ett Dominator-spår - Deal With the Devil. Inga meningsskiljaktigheter föreligger där som du kan se. Jag hoppas verkligen att dagens line-up kommer att bestå, eftersom vi fungerar utmärkt tillsammans.
Resterande solon på skivan spelas av ovan nämnde Doug Blair. Gamle Svarten verkar hålla med mig om att Dougs insats är det bästa gitarrgnidandet sedan The Crimson Idol (där Bob Kulick stod för de sexsträngade soloeskapaderna).
- Ja, förmodligen är det så. Det är ju första gången Doug spelar på en W.A.S.P.-platta och det han gjorde är otroligt. Vi hade ett väldigt nära samarbete och han har gjort en fantastiskt insats på Dominator.
Doug imponerade under 2006 års spelningar med klockrent gitarrspel och utmärkt bakgrundsång. Under den turnén dammade W.A.S.P. av gamla Widowmaker och spelade dessutom Arena of Pleasure live för första gången. Det verkar som om Blackie och gänget fick mersmak och en hel del godis är att vänta denna vända.
- Setlistan kommer att se ganska annorlunda ut den här gången. Vi började ju med att ta införliva gamla godingar på förra turnén och vi ämnar fortsätta med det. En av grejerna vi kommer att göra är ett medley bestående av School Daze, Paint It Black och Scream Until You Like It. School Daze har vi inte spelat sedan 1985. B-sidan till den singeln, Rolling Stones-covern Paint It Black, har vi aldrig framfört live tidigare och detsamma gäller Scream Until You Like It. Vi försöker att spela lite annorlunda material. Troligtvis kommer vi att spela Killahead från KFD [1997] och den har vi inte kört på ett antal år. Meningen är helt enkelt att göra saker mer intressanta, både för oss i bandet och för fansen. Om jag vore ett fan, skulle jag inte vilja höra samma låtar om och om igen. Dessutom kommer jag att framföra ett akustiskt medley. Nej, det är inte samma stuk som jag körde på The Neon God-turnén utan det blir lite annorlunda. Vi kommer att köra två, kanske tre, låtar från Dominator. Det blir Heaven’s Hung In Black och Take Me Up och kanske en till. Vilken kan jag inte säga, på grund av att vi håller på och repa ihop oss och inte har bestämt oss för vilken låt det blir än.
Det låter synnerligen intressant, kommer ni att möjligtvis att spela in en ny live-DVD? Jag tycker inte att The Sting (1999) alls gör W.A.S.P. rättvisa.
- Jag har inte sett The Sting, eftersom jag vet att den färdiga produkten inte håller måttet. Jag var väldigt besviken på inspelningen och ville absolut inte att den skulle släppas. Tyvärr var det ingen som lyssnade. Att spela in liveljud är väldigt klurigt och om man inte vet vad man håller på med kommer resultatet aldrig att bli bra. För att återkomma till din fråga, så överväger vi faktiskt att spela in en live-DVD senare i år. Dessutom kanske vi också spelar in en ny liveskiva, det är ju trots allt ett tag sedan sist [1998 års Double Live Assassins]. Hur som helst, de kommer inte att komma ut förrän tidigast nästa år i så fall. Först och främst vill vi komma igång med turnén.
För några år sedan fanns det planer på att släppa era gamla VHS-utgåvor på en DVD, vad hände med dessa planer?
- Det beror på kontraktsmässiga skäl som inte gick att lösa då. Det är en sådan där intern angelägenhet som fansen aldrig får höra talas om. Jag hoppas verkligen att vi kan få loss materialet i framtiden, jag är särskilt nöjd med Live at the Lyceum [VHS-live från 1984].
Vad var anledningen till att ni bytte skivbolag förra året? Ni ligger på brittiska Demolition nu. Hade bytet något att göra med brist på intresse och promotion från ert dåvarande bolags sida? Skivorna efter The Crimson Idol har inte direkt marknadsförts på ett lysande sätt.
- Vi har faktiskt inte lämnat vårt gamla bolag helt, men i Europa har vi det. För att vara helt ärlig är detta något jag helst inte vill prata om just nu. Det finns saker som inte fått någon lösning än. En sak jag kan säga är att många av våra förtrogna lämnade bolaget i fråga. Bristen på promotion däremot, den hänger ihop att vi lämnade ett stort bolag som EMI och skrev på för ett mindre. Dock hoppas vi på bättre back-up från vårt nuvarande bolag, så att vi når ut till en större publik. Vi gör dessutom betydligt mer press inför Dominator än vad vi gjort på länge.
Senast en W.A.S.P.-låt belönades med en video var 1995 i och med Black Forever. Blackie berättar att de överväger att spela in ett par videos till Dominator. Något singelsläpp blir det däremot inte tal om.
- Ingen släpper singlar nuförtiden. Skivmarknaden ser helt annorlunda ut idag än för ett antal år sedan och det finns ingen anledning för ett band som vårt att släppa singlar.
Även W.A.S.P.:s största belackare brukar kunna erkänna att frontmannen är en intelligent man och en intressant karaktär. Tyvärr är stora delar av Blackies liv okänt för fansen. Under 80-talet kunde man i publikationer som OKEJ och Rocket läsa att han blev knivhuggen som tonåring, att han ständigt hamnade i slagsmål och att hans far skickade iväg honom till en militärskola för att få fason på honom. Blackie, som redan i sin ungdom fått sitt smeknamn på grund av sitt svarta hår, blev emellertid relegerad efter att ha slagit ned ett befäl. Vidare var Blackie en känd figur i Los Angeles musikscen under det tidiga 80-talet och åtskilliga skrönor om honom cirkulerar. Jag hyser alltför mycket respekt för mannen för att fråga huruvida ovanstående skvaller är korrekt eller inte, men det skulle vara synnerligen intressant att läsa en bok om Blackies liv, både vad gäller honom själv och W.A.S.P. Blackie säger att planer på detta funnits i cirka tio år, men han har hittills inte lyckats finna den tid han behöver.
Tid är överhuvudtaget något han, liksom gissningsvis större delen av jordens befolkning, skulle vilja ha mer av. Han hade tänkt släppa den redan inspelade filmen The Crimson Idol detta år, som ett 15-årsjubileum för plattan. Dessa planer fanns det beklagligtvis ingen som helst tid för, med tanke på Dominator och den kommande turnén. Vidare berättar Blackie att det finns en del osläppt W.A.S.P.-material som inte fått se dagens ljus än. Han nämner spår från The Headless Children- och Dominator-inspelningarna som exempel. Till den sistnämnda finns det fem spår som kvalificerade sig för skivan, varav två är tolkningar av Deep Purples ”Burn” och Creedence Clearwater Revivals ”Fortunate Son”.
- Jag är jättenöjd med versionen av ”Burn” som vi spelade in, men den har inte mycket med skivan att göra så varför ta med den? Vi eftersträvar en balans på våra skivor och ”Burn” hade rubbat den balansen. En dag kommer materialet säkert att komma ut, men det är inte av högsta prioritet just nu. Just nu längtar vi mest efter att turnén ska börja.
Blackie verkar riktigt hungrig på att dra ut på vägarna igen. Det är en pigg 50-åring på andra sidan linjen.
- Du vet, jag kommer att hålla på med W.A.S.P. tills jag dör, säger han och skrattar, men verkar ändå mena vad han säger.
- I alla fall så länge det finns en publik för oss. Det här är vad jag gör, det här är vem jag är. Detta är mitt liv! Jag valde det inte, det valde mig.
För genomgång av W.A.S.P.:s diskografi, se här
För recension av bandets november-konsert i Stockholm, se här
För recension av bandets november-konsert i Stockholm, se här
För turnédatum i Norden och övriga spelningar, se här
Recension av Dominator kan läsas på GetMetal inom en snar framtid.
|
|
|
