|
|
ARVIKAFESTIVALEN 2007
|
Vi besökte Arvika festivalen....
|
Torsdag
Fredrik Lönnfjord:
Festivalens första dag började med regn redan på förmiddagen och man fick genast en "åh nej va tråkigt" känsla men sen vid 15:00 klarnade det upp och jag begav mig iväg för att komma i tid till den första spelningen som jag hade planerat att se. HELLSONGS. Troligtvis festivalens mjukaste, men även charmigaste hårdrocksband. Eller coverband är väl det rätta ordet för deras "Lounge Metal" som dom kallar det. Det är riktigt softa versioner med syntar, stråkar och akustisk gitarr som de tolkar idel hårdrocksklassiker med.
Det var inte många säten tomma trots den tidiga spelningen när HELLSONGS äntrade scenen. De drog av "Seek and Destroy" och Breaking the Law" på direkten till folks jubel. Efter några låtar så spred sig nog ryktet om den annorlunda akten, för det blev en rejäl tillväxt på besökare som fick höra bl.a. "Running Free", "Paranoid", och tillsist extra numret "Run to the Hills"
Sedan fick jag beskedet att festivalen var helt slutsåld redan innan festivalen hade öppnat portarna kl 12:00 så det var lapp på luckan i år igen. Kul för festivalen som var nere för räkning 04/05 med miljonförluster.
Robert Tenold
Jag ankommer Arvika Festivalen runt 16 tiden och försöker få ut min biljett, till min förvåning har de flyttat ackrediteringen detta år, så jag får vandra lång väg tillbaka för att hämta ut mitt pass.
När fotopasset väl är uthämtat, ser jag att det inte har något hål i passet så jag kan hänga det kring halsen. Jag lånar en sax som hålslag, vilket resulterar i att jag kör saxen genom passet o rätt i mitt finger! Med sprutande blod ur fingret hittar jag till slut en korvvagn som ger mig lite servetter, knappast en bra start, inte druckit en öl än och GetMetal´s ena utsände går runt med ett blodigt pass kring halsen! Väl inne efter mycket fram och tillbaka vilken ingång vi fotografer får ta, så beger jag mig scenen där HELLSONGS just gått på, och möter min kollega Fredrik. Jag beklagar mig om mitt blödande finger och turligt nog så erbjuder mig småbarnsfadern ett läderlappen plåster! Kan det bli mer metal än så?!
HELLSONGS tolkningar av hårdrocks låtar är väl kul ett tag men känns ganska snabbt lite segt.
Nåväl, med ett nyomplåstrat finger beger jag mig till den näst största scenen där 69 EYES ska gå på, ett band som inte tillhört till mina favoriter men för faktiskt en helt klart bra insats. Det som inte fångar mig helt är låtarna, de är lite för ensidiga.. Men det är ju tycke och smak.
Då 69 EYES är klara känner jag att törsten börjar komma, träffar 2 tidigare klasskamrater som startar Tequlia race, och visst hänger man på.
Efter Tequila är det VOMITORY på Apollo scenen, med en vän från ungdomen Erik Rundqvist på bas/sång måste jag givetvis få med mig av detta. VOMITORY har länge funnits i inom deathmetal scenen och med hårda stamp och basgångar för de Arvika Festivalen in i en riktig metal stämmning som öppnas med "Eternal Trial Of Corpses" följda av "Blessed And Forsaken". Bra jobbat VOMITORY!
Den sista spelning jag ser denna dag är WITHIN TEMPTATION som tidigare i år "The Heart Of Everything" en platta som inte fångade mig helt, det gör faktiskt inte bandet på den nästa största scenen denna dag. Jag tycker faktiskt att det inte ger ut sin rätt att låta detta band spela på en tältscen, de skulle helt klart ha spelat på huvudscenen långt senare på kvällen med sin scenproduktion som de brukar använda. Här ges inte mycket mer utrymme till scenshow som jag såg på Sweden Rock eller på Rockefeller förra året. De många svartmålade tjejerna och killarna i publiken verkar dock inte tänka på detta, bandet för ett väldigt uppskattat uppträdande. Nästa gång skulle jag dock vilja höra lite mer äldre låtar som vi känner igen.
Jag passar på att få skjuts hem, och avslutar kvällen.
Fredag
Fredrik Lönnfjord
Fredagens utbud bjöd på två av mina personliga favoritband, Nine och In Flames. Men först ut på metalfronten var Göteborgska Dark Tranquillity. Ett band jag har haft tillfälle att se flera gånger men något har alltid kommit i vägen så nu fick jag äntligen se bandet live. De blandade rejält av alster från tidiga Skydancer till Dark Tranquillity anno 2007. Sångaren och frontmannen Mikael Stanne verkade vara på ett sprudlande humör och bandet spelade i dryga timmen. Efter denna spelning så kände man sig rejält laddad inför Nine som var nästa band på "att se listan".
Den gamla teaterladan eller Andromeda som scenen kallas var platsen där Nine gick på scen vid 20:30 tiden. Men den stora överraskningen var att på grann-scenen Lyran (som jag dissat rejält pga av ljudet i den runda träburken) var det packat med folk och utanför tjockt med människor som försökte ta sig in. Anledningen var Lillasyster, sammanslagningen av LOK och Rallyack. Men åter till det senare. Farligt hårda Nine brakade loss direkt och öste på för fulla segel med sin brutala metal/hardcore. Att de turnerat flitigt Europa runt genom åren visar sig i deras samspelta framträdande och kontakten med publiken. Men i ärlighetens namn så blev min nyfikenhet på Lillasysters enorma publiktillströmning starkare än suget på att se klart Nine. Så jag gick den lilla biten mellan scenerna och möttes av ren skär lycka. Folk var i extas och bandet röjde på nåt så in i h-vete. Snacka om att spela på för liten scen!
Som sagt, det var helt lönlöst att ens försöka trycka sig in så jag stod utanför den kvarten som var kvar av giget och önskade faktiskt att jag gått hit i stället för Nine. När det var klart så kom alla ur och man hörde överallt röster som sa hur bra det hade varit och jag fick höra den skönaste kommentaren på länge av en kille som kom ut med en helt svettblöt "Maiden Japan" T-skjorta och säger:
"Känn på t-shirten, det är inte svett, det är HÅRDROCK"
Efter Nine och Lillasyster så var det nu 1,5 timme kvar till festivalens höjdpunkt, In Flames så det fick bli ett pit-stop i öltältet.
Helt overkligt bra! Något av det bästa som någonsin har spelat på festivalen måste jag säga och vilket pyro nummer. De brände av pyro för 300 000 kr!
Men vi tar det från början.
Det var så gott som fullt på planen och i grässlänten och uppskattningsvis 10 000 pers som hade turen att få bevittna ett In Flames i högform. Det är idel högoktanisk metal som Göteborgsönerna levererar och publiken är på tå hela tiden och när sångaren Anders Fridèn beordrar ALLA att ställa sig upp och köra upp nävarna i skyn så är det så gott som ALLA. Det var helt overkligt att se. Detta som räknas som en alternativ/elektronisk/synt festival så står ett av Sveriges största metalexporter och får så gott som varenda kotte på festival området att ställa sig upp och hytta med näven. Ståpäls!
Störst jubel bryter ut när de kickar igång "Only for the weak" och sedan kommer fyrverkeriet som Anders har utlovat. Det gick inte av för hackor precis. Det sköts raketer och eld på scenen, konfetti kanoner och hela köret. En makalös avslutning på en underbar spelning. Tack för det In Flames.
Lördag
Fredrik Lönnfjord
Lördagen hade två "måste se" och jag missade en tyvärr. Pain fick stryka på foten pga det skyfall som pågick i ett par timmar på eftermiddagen och en bit in på lördagskvällen. Men jag fick i stället se festival-legenden Gula Gubben live på en bakgård i Arvika. Sedan år 2000 så spelar han varje festivallördag kl 15:00 hos Peter Björkman.
Men åter till festivalen. Sabaton var bandet som jag bara skulle se. Inte ens benbrott skulle ha stoppat mig från att gå och se dom spela i Andromeda och jag tycker riktigt synd om de som inte gick dit. Det var den bästa konsert jag sett på länge. Inga dyra fyrverkerier, bara metal och spelglädje i massor. De såg ut att verkligen älska att spela och ett ungt hungrigt band på väg upp är verkligen kul att se. Inga divalater och "en dag på jobbet gig" här inte. De manglade ut sin WarMetal och det var som att bli överkörd av en tanks. Hög energiskt från första tonen till avslutande Metal Machine. Helt klart festivalens höjdpunkt.
Så för att sammanfatta årets festival så är det tyvärr bara att konstatera att regn är festivalförstörare nr1. Jag är glad att jag inte behövde krypa ner i ett tält på en leråker på natten till söndag.
Bäst: In Flames och Sabaton
Sämst: Regnet och den sega servicen i öltältet. Använd folk med vana att stå i en bar, och Cash is king i baren!
Foto: Robert Tenold & Fredrik Lönnfjord
|
|
|
