|
|
W.A.S.P. - PEACE & LOVE 2008
Jag har aldrig sett Wasp live. Detta trots att Blackie & Co var ett av mina största favoritband i mitten av 80-talet. Anledningen till att jag inte sett dem live tidigare är att jag 1984 var tolv år. Familjen var inte så sugen på att jag skulle åka solo på köttcirkus i Stockholm. Fan också..
Sådär en 23 år senare har morsan å farsan inget inflytande längre. Minuten innan W.A.S.P. ska kliva på scenen i årets upplaga av Peace & Love står jag och fipplar på kameran i fotodiket framför scenen när det plötsligt slår mig; Borde jag ha skyddskläder på mig? Jag ser mig snabbt runt omkring för att se hur de övriga fotograferna har anpassat sin utstyrsel. Det verkar lugnt. Jag inser smått förläget att jag just kapat en hög med vuxenpoäng. Om detta hade varit ett par decennier tidigare hade jag förmodligen behövt en blöja för att säkra eventuell överentusiasm. Nu står jag här och bekymrar mig över om min kamera riskerar att bli impregnerad med diverse inälvor..Fan också.
W.A.S.P. inleder med ”On Your Knees” från den själbetitlade debuten från 1984. Det sitter. Inte hugget i sten, men det sitter. Endast Blackie själv återstår från originalsättningen. Detta är förmodligen anledningen till att det låter bra. Holms, Richards och Piper, må vara många saker, men några större individuella musiker var de inte. På min egen lista så är fortfarande ”W.A.S.P.” från 1984 en av de bättre renodlade ”hårdrocksplattorna” till dags dato. Jag tror många håller med mig. Så även Blackie. Större delen av repertoaren plockas denna kväll därifrån. Även då jag inte lyssnat på plattan på säkert 15år kan jag fortfarande vart enda ord och frasering. Det måste vara någon form av måttstock. Blackies skrovelskrikande röst håller fortfarande, så när som på avslutande ”I Wanna Be Somebody” där det spricker ett flertalet gånger. Han skiter t o m helt sonika i att sjunga låtens bryggor..
Men han e förlåten. W.A.S.P. anno 2008 är fortfarande underhållning. Det är inte bäst, det är långt från slitet, men framförallt är det fortfarande bra låtar som bär verksamheten. Så var det även 1984, det var bara lite svårare att urskilja det då.
Foto: Mattias Nordenling
|
|
|
