|
|
Intervju med Skid Row
|
Skid Row är i Stockholm för att spela för första gången på 8 år. Därför beger jag mig till deras hotell för en pratstund med medlemmarna som grundade bandet, bassisten Rachel Bolan och gitarristen Snake Sabo.....
|
En del har förändrats i bandet sen sist, de har en ny sångare Johnny Solinger och ny trummis Phil Varone. De två mycket trevliga herrarna har följande att berätta......
Jag börjar med att be dem berätta lite om deras senaste platta Thickskin (kom förra året),inspelningsprocessen och vad som gjorde att de valde att släppa skivan på eget bolag.
Rachel: - När vi började spela in skivan kändes det inte riktigt rätt, låtarna stämde inte och vi tyckte resultatet blev för välpolerat för vår smak. Vi pratade om det sinsemellan och bestämde att göra om alltihopa och släppa skivan själva. På detta sätt har vi full kontroll och ingen som tittar oss över axeln när vi jobbar.
Snake: - Helt plötsligt var pressen borta och vi kunde slappna av. Det var en underbar känsla, att för första gången sen -87 kunna jobba såhär. Vi hade också möjlighet att turnera med låtarna och låta det växa fram i sin egen takt. Inte som det annars är man skriver, släpper skiva och sen turnerar.Vi trodde att vi kanske inte skulle kunna vara objektiva till vårt eget material men vi har hållit på med det här så länge och har sån stor respekt för varandra att det fungerade utmärkt. Det spelar ingen roll vems ideerna är, vi är alla on the same page.
Rachel: -Vi fick erbjudande från flera stora bolag men de förstod sig inte på vad vi ville åstadkomma. De ville ha namnet Skid Row bara. Men vi är ett band, ingen nostalgigrej. Vi har ett förflutet men är också ett band som tänker vara med ett långt tag framöver! Det här är ett nytt kapitel i vår historia.
Ni ska ju spela på Sweden Rock med återförenade Judas Priest och Europe, vad tycker ni om reunions?
Snake: - Jag tycker om det, bara banden inte försöker lura publiken. Kiss grejen tex, hur mycket jag än gillar Kiss kan det bli skrattretande ibland.. Men jag kommer ändå att se dem, Tommy gör ett bra jobb som Ace och de har alltid en bra show.
Båda enas om att Judas Priest ser de mycket fram emot att se på Sweden Rock och att det är en ära att få spela på samma festival.
Varför valde ni att spela in en ny version av "I remember you" i punktakt?
Rachel: - Med mitt band Prunella Scales skrek folk alltid att de ville höra en Skid Row sång, men jag kunde inte sjunga nån av dem. Jag bestämde att ha lite kul med en "helig" sång och se hur det blev. Alla tyckte det blev så bra att vi bestämde att ta med den på plattan. Det är skitkul att se folks reaktioner när vi kör den live. Alla nävar åker upp i luften. Men vi spelar båda versionerna på gigen. Vi försöker visa att vi minns vårt förflutna men att nu är nu.
Berätta lite om de för oss nya medlemmarna, Johnny Solinger på sång och Phil Varone på trummor. Hur hittade ni dem? Och hur har det påverkat bandet att ha dem med?
Rachel: - Vi behövde ju en ny sångare men ville inte gå ut stort med att vi letade sångare. En vän till mig i Boston rekommenderade Johnny och bad mig kolla upp honom. Jag gick in på hans website där han hade både video och audio! Wow, tyckte jag och ringde Snake. Sedan mailade vi Johnny, han trodde först det var ett skämt, men kom på audition och sen var det klart, han var perfekt!
Snake: - Vi är väldigt skeptiska personer av naturen i det här bandet så när Rachel ringde och sa att han hittat en sångare på internet tyckte jag va?! Men han var perfekt! Han är en sån ödmjuk och otroligt trevlig kille! Jag minns att han kom upp för audition, jag hämtade honom på Newark och där satt han med sin cowboyhatt. Killen hade aldig varit längre norrut än Arkansas! I vårt hus var det fullt med folk, polare och annat löst folk, han kände ingen men tog bara micken och yeah! Jag o Rachel tittade på varann och visste att det var rätt.
Rachel: - Vi övade med honom i 2 dgr, sen åkte han hem till Dallas. Men jag väntade ett par dagar med att ringa honom haha, för att han skulle få svettas lite. Phil har ju varit med i Saigon Kick och vi har känt varann länge, han var även med i mitt band Prunella Scales så det var naturligt att ta honom ombord.
Så, hur är det med Sebastian Bach och Rob Affuso? Är ni fortfarande vänner?
Rachel: - Vi pratar med Rob då och då, men vår gamla sångare, vi skickar inte julkort till varann precis.. Det finns mycket ont blod där som inte skulle behöva vara där, men vi pratar inte skit om honom, det är inte vår stil.
Snake tillägger att vi kommer alltid att vara stolta över vårt förflutna, det var vi 5 som skapade bandet och vi är antagligen de enda som skulle säga så. Sebastian har nog en annan version..
Rachel: -Numera är allt så friktionsfritt. Vi trivs, visst vi spelade på större ställen förr men det viktigaste nu är musiken, vi spelar av de rätta anledningarna idag! På 4 år har vi inte haft ett bråk i bandet, vi har lovat varann att alltid ta upp problem direkt.
Jag ber dem berätta vad de tycker om dagens musik och vad de själva lyssnar på?
Snake: - Jag gillar att det går bra för Black Label Society, de är bra, Damageplan, att Slayer fortfarande hänger med, Anthrax, Maiden. Jag lyssnar mycket på Meshuggah, är nyfiken på Slipknots nya.
Rachel: - Jag lyssnar på mycket vitt skilda grejer, i min CD kan du hitta allt ifrån Meat Puppets till Norah Jones och Maiden. Senaste jag skaffat är soundtracket till Resident Evil-skitbra- och Turbonegro.
Finns det en skillnad på att turnera i USA jämfört med Europa? Och isåfall vad är den?
Rachel menar att svaret är JA! Här i Europa har ni en helt annan lojalitet, om du är ett Skid Row fan så är du ett Skid Row fan 10 år senare. I USA handlar allt om vad som är inne just nu. Här ger ni tex en ny medlem en chans, i USA är alla mycket mer kritiska. Vi spelade i Oslo igår och folk välkomnade Johnny och sjöng med i de nya låtarna! Det är lojalitet!
Snake: - Fastfood mentaliteten verkar inte ha kommit hit än.. I USA spelar det ingen roll om du är bra, får du ingen hit, så droppar skivbolaget dig och sparkar killen som signade dig. Allt handlar om business, det SUGER!
Härnäst ber jag killarna berätta om deras influenser...
Båda blir jätteentusiastiska när de ska berätta om sina hjältar.. Kiss förändrade mitt liv, säger Snake, jag såg dem när jag var 13 år på Madison Square Garden och visste, det är det HÄR jag vill göra! De var larger than life och det inspirerade mig. Rachel håller med, Gene Simmons är anledningen att jag plockade upp basen. Jag visade bilder för mina föräldrar och sa det här ska jag göra. De stöttade mig och köpte en bas åt mig. Men för mig är ändå Ramones de största, säger Rachel och visar stolt upp sin gamla Ramoneströja. Sen blev jag fascinerad av shock rock, jag gillade att bli skrämd... Snake håller med, min äldre bror brukade skrämma mig med omslaget till första Black Sabbath skivan, häxan där haha! Både tycker att det roligaste var att de båda hade äldre syskon och i och med detta utsattes för så många olika influenser. Allt var bara bra MUSIK, ingen brydde sig om genrer..
Berätta lite om era hobbies?
Rachel berättar att hans hobby är car-racing hans hemsida . -Jag gillar att vara kreativ, nästan allt jag gör är det. Jag skissar eller ibland skulpterar jag monster i lera.
Snake: -Jag har inte lika mycket hobbies som förr. Jag älskade att åka snowboard men kan inte längre pga ett benbrott. Jag antar att min hobby är att hålla min relation stabil haha, och jag har en studio i mitt hus.
Berätta lite kul stories från the road?!
De tänker efter och menar att det händer alltid nåt kul på våra turneer! Vi har alltid fest backstage och lämnar alltid dörren öppen, vi gillar inte den där rockstarstilen att hålla alla utanför..
Snake: - Kiss turnen var fantastisk! Vi blev erbjudna den 2 veckor efter vi hittat Johnny och det var en dröm för oss som gick i uppfyllelse! Att få stå på samma scen som de fyra människor som inspirerat oss mest när vi växte upp! En kul grej hände mig.. Ace är alltid sen, så en dag dök han inte upp till soundcheck. Jag fick kallelse att komma till scenen, jag trodde att jag gjort nåt dumt haha. Men de ville att jag skulle lira gitarr, så där står jag med hans Les Paul och dessutom hade jag benet i gips just då. Vi körde Parasite, fatta vilken grej!! Sen börjar Paul köra 18 and life, det var ett otroligt ögonblick!
Rachel: - Jag måste tillägga att Paul är en av de coolaste killarna i världen! Så normal, och trevlig, frågade alltid om vi var ok, de tog ut oss på middag osv. Jo, en kul grej hände, säger Rachel och skrattar. Vi var i Toledo, Ohio och det var tornadovarning! Kiss hade ju sin privatjet och vi åkte buss. Iaf de skulle möta sina familjer i Chicago på sin lediga dag, så de undrade om de fick låna vår buss! Och vi fick ta deras jet till ett klubbgig som vi hade i Indiana! Det var otroligt coolt och helt galet, gissa om vi tog en massa foton på oss inuti planet, haha!!
Så, avslutningsvis, hur ser framtiden för Skid Row ut?
Snake: - Äntligen vet vi vilka vi är igen, den enda pressen vi har på oss är den vi sätter själva. Allt flyter som det ska, vi skriver låtar, vi kommunicerar med varandra. Så mycket har förändrats för oss sista åren, ett tag bodde vi allihop utom Scotti i mitt hus. Vi hade alla skilt oss eller brutit upp från förhållanden. Där bodde vi och bara skapade musik, festade och umgicks och lärde verkligen känna varann på djupet. Den perioden var otroligt bra för oss, vi växte samman till en enhet, något som nog hade tagit längre tid annars..
Rachel tillägger: - I sommar tar vi det lite lugnare, vi har inte varit hemma en sommar på länge.. Vi börjar skriva ny musik snart, förhoppningsvis får vi ut en platta innan jul! Vi kommer alltid att vara nånstans, vi är som en kackerlacka du blir aldrig av med oss haha!!
Kan bara tillägga att glöm inte att se Skid Row live på Sweden Rock festival!! Vill du veta mer kolla in deras hemsida www.skidrow.com
Tina Cederberg
|
|
|
