|
|
Med Europe i backspegeln
|
Ljuset släcks i en fullsatt Nobelhall i Karlskoga. Publiken jublar. Ur högtalarna hörs JoeyTempest: ”Are you reeaadyyy?”. Ridån faller och bandet drar tillsammans med ett antal bomber igång med låten Ready Or Not.Året är 1989 och Europe är ute på sin världsturné med skivan Out Of This World i bagaget...
|
Publiken i Karlskoga får se ett självsäkert och proffsigt band med Tempest som ringmästare bevisar att de tillhör den melodiösa hårdrockens elitserie.
Närmare 14 år senare sitter en välkänd hårdrocksgitarrist i en bar på en findlandsfärja. Lagom överförfriskad slinker det bara ur honom:”Europe har återförenats”
Snabbt insåg han sitt misstag och berättade att det fortfarande var en stor hemlighet och att det absolut inte fick komma ut än. Då skulle Haugland krossa hans pung med dubbelpedalen menade han.
Nåvål, med en bevard hemlighet bekräftades det hela under hösten att Tempest var i Sverige och repade med de andra grabbarna från det avsomnade bandet.
Nu är det återförenade Europe aktuella som avslutande headline på årets Sweden Rock Festival.
Den stora frågan är nu om John Norum kommer att vara själv som gitarrist eller om de som på millenuimfirandet blir ett sexmanna band med Kee Marcello som gitarrist nummer två.
Fråga nummer två är vilken setlista som kommer att visas upp. Det är bara att önska att de inte glömmer bort sina två första skivor innan The Final Countdown och inte presenterar alltför många nya låtar.
Det var efter att ha vunnit Rock-SM 1982 som Europe fick chans att spela in sin första skiva.
På både debuten och uppföljaren Wings Of Tomorrow visas ett ungt och hungrigt band upp. Här är det hårdrock för hela slanten och med låtar som Seven Doors Hotel (som för övrigt var B-sida på någon av de tidiga singlarna som spelades sönder o samman på familjens grammofon till min fars stora förtret) från första skivan och Stormwind, Scream Of Anger och titelspåret från andra skivan Wings Of Tomorrow bevisade Tempest tidigt vilken lysande låtskrivare han är. Låten Scream Of Anger som för övrigt spelats live av Talisman och Norums soloband, till och med aggro-metal bandet Arch Enemy har spelat in en cover på just denna låt.
1986 kom det stora genombrottet med The Final Countdown. Både singeln och albumet toppade listorna världen över. Att kalla det för ett hit album är allt annat än en underdrift. Här återfinnes hitlåtar som titelspåret The Final Countdown, Rock The Night, Cherokee, On The Loose och smörballaden Carrie.
Flaggan var i topp och världen skrek efter Europe. Allt verkade dock inte vara på topp inom bandet för i samband med att europa-turnén inleddes presenterades en ny gitarrist, Kee
Marcello från Easy Action. Norum hade tröttnat och sades vara missnöjd med mixningen av The Final Countdown. En förstålig åsikt av en gitarrist då skivan inte har speciellt mycket gitarr över huvud taget. Det lilla som finns dränks av keyboard.
Till nästa skiva Out Of This World hade soundet polerats ytterligare och Europe presenterade tillsammans med producenten Ron Nevison en oklanderig produktion. Som helhets album är det bandets bästa. Men varför en nyinspelning av Open Your Heart från Wings Of Tomorrow? De svagaste låtarna är faktiskt singlarna Superstitious och Let The Good Times Rock. Här finns ess som Ready Or Not, Lights And Shadows, Sign Of The Times och vackra Tomorrow. Inget ont om Norum som gitarrist men på Out Of This World regerar Marcello. Här finns gitarrsolon som skulle ge gammelmormor gåshud. Det är så rent, det är sån känsla, det är så snyggt.
Sedan skulle det dröja tre år innan nästa skiva leverarades. Förhandskänningar från bland annat en bootleg video från sydamerikansk TV (1990) med de nya låtarna Seventh Sigh och Bad Blood imponerade inte alls. När skivan väl ramlade ner i brevlådan bekräftades detta. Visseligen är det genomgående bra låtar på Prisoners In Paradise som skivan döptes till, men det räcker inte då helheten känns opersonlig. Känslan infinner sig inte riktigt. På något sätt känns det som om producenten Beau Hill är boven till detta. Till låtarna sätts en ljudbild som i mångt och mycket påminner om Wingers: In the Heart Of the Young som Hill hade producerat året innan. Istället för närhet och känsla hålls man som lyssnare på avstånd till ett
band som låter allt annat än inspirerat. Låtmässigt finns dock en del guldkorn som Halfway To Heaven (harmonin i bryggan skall Tempest ha guldmedalj för), Talk to Me och Girl From Lebanon.
Prisoners In Paradise kom att bli det sista som Europe släppte som band. Efter turnén som följde albumet tystnade det runt bandet och medlemmarna började intressera sig för andra projekt. Europe fanns inte längre.
Åren gick och Tempest och Norum släppte soloskivor på skilda håll. Ian Haugland, Mic Michaeli och John Levén ingick bla i Brazen Abbot (dé-jà vu) och Marcello pulade med diverse projekt.Vid milleniumfirandet Nyårsafton 1999 återförenades bandet kort för framförandet av The Final Countdown och Rock The Night i 20 minusgrader. Om det var kylan eller en otränad hårdrocksröst som gjorde att Tempest insatts kändes klen står oklart. Klart stod i alla fall att han inte var i sina gamla glansdagars form röstmässigt.
Europe 2004 kändes till att börja med föga intressant men allt eftersom Sweden Rock Festival närmar sig känns det som att det skall bli riktigt kul att se bandet igen. Nostalgi är aldrig fel.
Vad vill vi då höra? Det vore inte helt fel med följande set-lista….”Are you reeaadyyy?…”.
Ready Or Not, Let The Good Times Rock, Cherrokee , Open Your Heart, Carrie, Heart Of Stone , Ninja, Wings Of Tomorrow, Superstitious, Halfway To Heaven, Talk To Me, Seven Doors Hotel, Lights And Shadows, Rock The Night, (extranummer) Stormwind, Scream Of Anger och The Final Countdown
|
|
|
