|
|
Intervju med Therion
|
Efter att ha lyssnat på promo skivan ifrån Therion’s kommande elfte och tolfte album Lemuria och Sirius B, om och om igen under dagen så ringer det i telefon...
|
”Tjena det är Christoffer, ursäkta att det blev så sent” säger han och förklarar att han hade en intervju med en stor Belgisk metal tidning som hade deadline för tryck. Egentligen är det inte tid för mer intervjuer för dagen, eller kvällen rättare sagt men vi kör på.
Jasså, det är fullt upp nu då?
Jo det har varit en hel del, men i och för sig är jag glad att det har varit så mycket intresse.
Ja för det verkar bli en kanonskiva detta.
Ja den sämsta recension vi har fått ännu är 8,5 av 10 detta blir ju våran 11 och 12 platta och det är väl därför det blir bra och folk är sugna på att höra det.
Är det Therion som grupp som gjort den eller är det ett soloprojekt?
Nej det är absolut som en grupp. Kristian har bidragit med flera låtar och Johan med en låt och det har vi eftersträvat också. Egentligen den enda skiva som jag kan säga känns som en soloskiva är Vovin. Där skrev jag allting själv och jobbade med studiomusiker. Till och med Deggial, i och för sig där skrev jag allting först själv färdigt innan medlemmarna kom med, men dom var ändå med och arrangerade lite grand. Även om dom spelade mina låtar så var dom ändå dom som var gruppen. Sen har det väl vuxit och sedan Secrets Of The Runes har vi smält samman ordentligt till vad vi är nu.
När ni gör musiken, gör ni hela låten med alla arr? Har ni eller du allt färdigt i huvudet innan?
Det beror på. När jag skriver låtar så är det att de är nog en liten demon som sjunger i örat. Men när Kristian skriver låtar då skriver han gitarrerna först, ibland kan han ha lite idéer till andra saker som hur man skall arrangera låtar eller orkester och kör eller sångslingor. Men ibland har han inga då får jag skriva det åt honom. Vad det gäller de senaste skivorna så har vi en låt som heter Malek Taus. Där är ett exempel på ett nytt sätt att arbeta på. Jag fick inte riktigt ihop låten. Jag hade några riff med sångslingor och orkester i huvudet men det blev aldrig en riktig låt av det, det blev bara några partier. Då tyckte Kristian: ”Skicka över dom så kan jag spela och hitta på något kul.” Jag som är ett sådant kontroll freak som håller på ner till atom nivå med allting hade aldrig gjort så förut, att låta någon annan spela klart min låt.
Hur kändes det då?
Det vart skitbra. Han gjorde ett kanon jobb så han skrev till några riff med melodier och arrangerade färdigt hela låten och skickade tillbaka den och jag orkestrerade hans underlag. Så det tar lite tid.
Hur lång tid tog det då att spela in dessa skivor?
Perioden var elva månader, men vi tog en tid ledigt, men själva inspelningen tog lite mer än nio månader.
Det var mäktigt många musiker med också.
Ja det är lite överdrivet på infobladet men det är 164 st. musiker.
Det är ju inte så lite det heller.
”Ja det är rätt så många” säger han och skrattar lite.
Vart fick du tag på alla musiker?
Det är Prags filharmoniska orkester och så hyrde vi en jätte kör där också. Sen är det vissa saker som typ balalajkor, ”ja vart fan får man tag på balalajkor någonstans” undrade jag. Så jag sökte lite på nätet och hittade Söderns Balalajkor och tänkte antagligen så kan dom inte spela alls eller så är dom skitduktiga liksom. Vi prövade lite Dombra också som är ett annat ryskt instrument. Kyrkorgel spelade vi in i Köpenhamn. Det var ganska kul faktiskt för jag tog lite lektioner innan i Sverige först. En orgel är ganska komplicerat så vi fick åka runt i tre olika kyrkor och se tre olika typer av orglar och för att lära sig arrangera på dom så tog jag med lite utkast på noter så kantorn fick spela dom så fick jag höra hur det låter i närheten av en kyrkorgel och vad som skilde sig från min vision i huvudet och hur det lät i kyrkan så kunde jag korrigera det lite.
Hur skulle du beskriva skivorna, är det tema skivor?
Nej det är inga tema skivor, det är väldigt olika texter faktiskt och dom släpps samtidigt som en dubbel först, hela historien är faktiskt så här: Efter Deggial började jag skriva på en ny skiva, jag hade sju eller åtta låtar färdigt och vaknade upp en dag och fick för mig att jag skall göra en nordisk koncept skiva eller en forn nordisk koncept skiva, med inslag av nordisk folkmusik. Då lade jag den andra skivan på hyllan så länge, eller det som skulle bli en skiva, och så skrev jag ihop Secrets Of The Runes på två månader. Det är något som legat latent, för jag brukar inte skriva så fort annars. Så spelade vi in den skivan och så skrev jag en massa mera nya låtar under tiden och sen gjorde vi live skivan av material som spelats in tidigare.
Under tiden skrev vi ännu mera låtar och Krister och Johan blev väldigt produktiva under tiden och verkligen kände att de var med i bandet. Så tillslut hade vi 55 låtar och snuttar som innehöll så pass mycket musikalisk information att dom kunde arrangeras om till hela låtar. Så man kan säga att vi hade över trettio stycken som verkligen var så bra att vi tyckte att det här måste ut på skiva.
Då hade vi alltså material till tre skivor och det kan vara lite problematiskt ifall man då spelar in en först så skall man ”promota” den och turnera, så skall man ha lite ledigt, sen göra samma sak för nästa skiva och när man kommer till den tredje har man ingen lust att jobba med gamla låtar eller så har man 55 nya låtar. För att hinna i kapp vår produktivitet så tyckte vi att vi kunde spela in och släppa två plattor på en gång.
Då kom vi på iden att det här blir vår elfte och tolfte platta och vi har ganska många lojala fans som har köpt våra plattor igenom åren, så det skulle vara kul att göra något speciellt och få ge tillbaka något. Så vi bestämde att vi i stort sett skänker bort ena plattan gratis dom tre första månaderna. Det blir en special utgåva, en skitsnygg digipack med Booklet och allting, och hur man än vrider på den så finns det ingen fram eller baksida på den. Det är inte skiva A och B. Efter dom tre månaderna så splittrar man dom och det blir två separata skivor.
Vi pratar vidare lite och jag nämner deras spelning på Arvika Festivalen för många herrans år sedan.
Ja just det. Det var roligt, var det inte Stars on Mars och Einstüerzende Neubauten som spelade då tro? Det var jävligt kul att spela på det stället. Det var en kul festival.
Ja då körde ni utan opera stuket.
Ja men man började höra då vart det skulle bära hän. Men vi hade inga budgetar på den skivan, vi hade väl 26 tusen. Det räcker knappt till att stämma violinerna på den nya, säger han och skrattar, där brände vi 100 000 Euro. Det går en del pengar.
Har ni med något av orkestern på turnén?
Nej, någon orkester kan vi inte ha med. Det blir för dyrt och så mycket plats har vi inte heller. Då skulle vi behöva spela på stadions. Vi lägger på en digital tape så har vi på rå-infot. Alltså det som inte är mixat. Då låter det mer som när de spelar, så får mixaren skruva på det live. Det blir mycket bättre än att köra med syntar för det blir inte bra, och så skulle vi behöva två keybord’s för att kunna spela alla stämmorna och det blir för komplicerat och för dyrt. Däremot så har vi en liten kör med oss.
Vad gör ni nu innan den stora turnén drar igång?
Vi håller på att repa och göra intervjuer, har väl ca 100-120. Sedan blir det festivaler i sommar. Världsturnén börjar i augusti i Mexico med fem spelningar och sedan Sydamerika. Det är inte bekräftat var det bär hän därefter om det blir USA, Kanada eller Europa.
Är det någon skillnad att spela i USA emot Europa?
Nja, vi har faktiskt inte spelat i USA det blir första gången, vi säljer inte så mycket skivor där, och inte i Japan heller. Det är i Europa vi säljer. I Japan är det en stor tidning som är som en bibel, det är Burn Magazine. Får man full pott i Burn så säljer man skivor. Blir man sågad där så säljer man inget. Vi har alltid fått halvbra recensioner där, men jag har fått vissa indikationer på att dom kommer att uppgradera oss ett snäpp där. Kanske för att plattorna är mer melodiska. Slår vi där så åker vi även till Australien.
I Sydamerika däremot är vi väldigt stora i. Säljer inte så mycket skivor för folk köper bootlegs i stället. Där är det våldsamt stor skillnad att spela. I Europa är folk ganska sansade, det är inte så stor grej att man spelar. Folk tycker det är roligt att se det band man gillar men man förstår att det är bara vanliga människor som spelar musik.
I Sydamerika så måste man ha livvakter och i vissa länder militärt beskydd t.ex. när vi spelade i Colombia och Bolivia. Där kan man inte heller gå på gatan utan att bli överfallen av fans. När vi flög mellan olika städer och mellanlandade kom det tom fans in i transfer hallen. ”Hur fan kommer dom in där tänker man” de måste antagligen ha mutat sig in eller köpt en flygbiljett. I Colombia så fick vi skriva autografer till dom som jobbade i tullen. Helt overkligt för oss som är så sävliga och med deathmetal bakgrund där vi hade konserter med 100 pers i publiken och man kände hälften: Så vi är inte så bra på att vara rockstjärnor” säger han med ett skratt.
Jasså, lever ni inte enligt rock n’ roll myten, sex drugs and rock n’ roll?
Nej, vi är nog jävligt lite rock n’ roll, alla har flickvänner hemma och vi pundar inte. Vi tar det ganska lugnt. Vi tar några öl i bussen och lyssnar på Maiden.
Vad lyssnar du på mer?
Ja det är fifty fifty mellan gammal heavy metal och 70 tals progg. Och rockmusik kontra klassisk musik, eller säg så här 25 % gammal heavy metal, 25 % 70 tals progg, 25 % rockmusik och 25 % klassiskmusik. Men det går lite i perioder. Kör jag bil t.ex. då blir det inte klassiskt då är det metal som gäller och i turné bussen lyssnar vi ju inte på Wagner. Det blir typ Maiden.
Ser ni på andra band när ni är ute?
Nja, på festivaler kan man se några, annars ser jag inte så många. Man blir lite mätt på det när man spelar så mycket själv. Det är bara om det kommer någon riktig klassiker som man verkligen gillar, typ Maiden.
Ja, eller Judas som jag äntligen får se på Sweden Rock!
Ja det missar jag tyvärr, men vi ska spela på samma festival som dom i Belgien och då ska jag se dom.
Blir det några spelningar i Sverige då?
Ja om det blir något på Europa turnén i så fall. Man blir sällan profet i sitt hemland. Tyvärr säljer vi inte så jävla mycket plattor i Sverige. I och för sig ett problem är att de som köper våra plattor är ofta lite äldre och dom springer sällan på konserter varje turné. Dom köper plattorna och lyssnar på dom hemma. Vi drar faktiskt lite folk i förhållande till försäljningen. I Sverige brukar Stockholm gå bra. Vi drar nog för lite för att vår bokningsagentur ska tycka att det lönar sig.
Christoffer pratar vidare lite om deras upplägg för den kommande turnén
Vi tänkte framföra det lite annorlunda gentemot våra senaste turnéer. Vi har ju lagt väldigt stor vikt på just det klassiska och operan, nu tänkte vi göra det mer metal och att låta Mats (inhyrd musiker) sjunga mycket som egentligen är opera grejer, det får bli en riktig Therion live turné eller nåt. Det tror jag blir intressant, efter att gjort två headline turnéer och gjort i princip samma sak fast med nya låtar så känns det som om att vi inte vill stagnera där, eftersom skivorna utvecklas så måste vi hitta på något nytt live.
Personligen tycker jag det är charmen med livemusik, just att det inte låter som på skivan.
Jo det tycker jag också, skivan är skivan och den kan man lyssna på hemma.
Okey, angående skivor, vad hade ni för ambitioner när ni gjorde dessa plattor
Att göra en platta som vi skulle kunna tänkas köpa själva. Man får ställa sig frågan: ”skulle jag pynta två hundra spänn för denna skiva?” Vi är ganska egoistiska och försöker göra den skiva vi själva vill höra och fullkomligt ignorerar i vad skivbolag och management och tom fans säger. Formulan för att hålla Therion fräscht är att vi gör en skiva som vi själva vill att det ska låta. Det är också en garanti stämpel. Vi går inte in i studion om vi inte har material som vi verkligen bergsäkert vet håller. Och vi lämnar inte studion förrän vi vet att detta är det bästa vi kan göra och tycker det är tillräckligt bra för att släppas.
Det är ganska viktigt om man släpper många skivor så det inte blir slentrian mässigt. Att man släpper skiva tio och gör intervjuer och säger att detta är den absolut bästa skiva man gjort, men så säljer den inte och erkänner fem år senare att den var nog inte så bra. Varje skiva vi har gjort tycker jag har varit bättre än den innan. Det står jag för och det har jag varit benhård på. Det får ta den tid det tar och det är därför också stilen har ändrats. Jag tror att om man har en särskild stil som Maiden eller Ac-Dc då är det mycket svårare att göra skivor efter ett tag.
Då är man fast i sin stil och när man har spelat dom ackorden som finns möjliga inom den ramen då är det färdig mjölkat. Förvisso, visst är senaste Iron Maiden och den innan bra skivor men det går inte att jämföra med Piece Of Mind eller något annat från den tiden. Band som Motörhead och Ac-Dc har ju ännu snävare ramar. Så där är det ganska bra att vi har fria händer,. Vi har inte ett sound, det kan gå åt vilket håll som helst och därför skriver man dom låtar som man inspireras till och slipper ha den där ångesten att: ”nu måste jag skriva vissa låtar som låter som just den sången.”
Har ni några påtryckningar ifrån skivbolaget och hur dom tycker det ska låta?
Nej, inte alls. De försökte lite i början men insåg direkt att det går inte. Dom (Neuclear Blast) har varit väldigt bra att ha göra med dom senaste åren. Dom ger oss 100 000 Euro i förskott och vi hör inget av dom. Elva månader senare så ger vi dom en master tape. Dom fick inte ens en demo så dom hade ingen aning om hur det skulle låta. Det är ett otroligt förtroende som få band har gentemot sina skivbolag. Det är nog pga. en kombination av att vi har gjort många skivor och dels vet dom hur det blir. Många band är nog rädda att skivbolagen ska säga ”gör så här eller så blir det ingen skiva”. Vi har alltid sagt tvärtom, antagligen gör vi så här eller så får ni ingen mer skiva.
Vem har producerat?
Det mesta har vi producerat själva men vi hade Lars Nissen som medproducent. Han mixade skivan. Han gjorde Judas Christ med Tiamat och jag gillade soundet på den så jag hörde av mig till honom. Men vi spelade in allt själva först och sen orkestern, så vi hade ingen producent ifrån början. Vi producerade allt som hade med inspelning att göra förutom kyrkorgel och Hammondorgel. Sedan mixade Lars och gjorde ett fantastiskt jobb.
Så ni är nöjda med det då?
Ja jag är jätte nöjd, det var så otroligt mycket saker som hände undertiden så att vi överhuvudtaget fick ihop det känns skönt.
Känner ni er som pionjärer inom denna genre?
Nja, så är det alltid att någon kommer på en god ide, så hänger andra på, typ Dimmu Borgir eller Quill. Jag tror inte någon av dom skulle använda sig av klassisk musik om det inte redan hade blivit ett intresse för det. Jag vill inte klaga och säga att det är dåligt, men det är liksom inte en naturlig del av deras sound. Sen finns det uppenbarliga misstag, som Metallica’s S/M
Kiss gjorde ju också ett försök.
Kiss tycker jag var bättre än Metallica för att den som har orkestrerat till Kiss han har haft lite koll på deras musik. Det är ganska smakfullt gjort, men Metallicas är otroligt misslyckat. Dom spelar inte ihop utan dom har kollat in vilka ackord dom spelar och så att tonarterna inte krockar, sedan låter det som om de spelar varför sig. Michael Kamen är jätteduktig på det han gör i vanliga fall, men förstår sig på Metallica gör han inte. Vad dom skulle ha gjort är att ta en ung snubbe som har lyssnat på Metallica och som jobbar med klassisk musik. Som Rage gjorde. Dom tog en ung musikstudent som hade järnkoll på Rages musik och på klassisk musik. Han kunde göra något som verkligen lyfte deras låtar.
Det var väl Therion och Rage som startade detta men egentligen så är det inte så att vi har åter uppfunnit hjulet, det är det inte, utan vi har gjort något mer tidsenligt. Som Celtic Frost på 80 talet som påpekade att man kan spela metal med lite orkester inslag.
Jag fastnade riktigt när jag hörde Theli för första gången. Jag tyckte det var en skön blandning av två musikstilar.
Jag tror i och för sig att vi är det enda bandet som ersatt konceptet med att ha en sångare i bandet med att ha alla möjliga olika sångare och körer. Den stora skillnaden mellan oss och de andra banden med orkester är väl att dom inte skriver det själva utan hyr in någon som gör det åt dom. Det finns ingen av dom som skriver noterna själva för hur orkestern ska spela. Det är det bara jag och han i Lacrimosa som gör. Vi har heller ingen utbildning på det, vi har lärt oss själva så att säga.. Det är ju många hårdrockare som tycker det är kul att ha klassisk musik med, men de köper tjänsten och på det viset kan det aldrig bli en lika integrerad del. Då blir det en utomstående person som skall tolka och sätta in något som egentligen inte hör hemma där ifrån början. För min del så går det inte att ta bort orkestern för låtarna blir inte kompletta då och tar man bort metal delen så blir det också fel. Dom måste arbeta ihop för de är beroende av varandra. Medans tar man då senaste Dimmu Borgir kan man med fördel ta bort orkestern. Deras låtar är ju skrivna utan orkester så om dom skulle spela med keybord eller orkester är bara en nyans skillnad.
Vi fortsätter samtalet och kommer in på skivköp när man var yngre och hur man kopierade skivor till ett skrapigt C60 kassett band och att hårdrockare är överlag starkare skivköpare och köper ofta original plattor i stället för att ladda ner ifrån Internet.
Han nämner också att dom kommer att släppa en dubbel DVD framöver med live material ifrån Wacken festivalen och den kommande turnén. Dom kommer även att filma själva och han berättar: ”Det kommer bli lite som Cliff ’em all videon fast med bättre kvalitet”
Jag ser att klockan är 23:20 och att vi pratat lite mer än en timme och nämner för Christoffer att mina frågor är slut nu. ”Ja intervju tiderna är vanligtvis på 30 minuter” säger han och jag tackar för att jag fick så lång pratstund med honom och önskar Therion lycka till i framtiden
|
|
|
