|
|
DAGBOK FRÅN SWEDEN ROCK FESTIVAL
Dagbok ur nyktert perspektiv från Sweden Rock för er som inte kunde åka eller helt enkelt söp bort festivalen helt……
|
Torsdag 10 juni
Anländer till hotellet precis vid havet ca 12.30 ( nu kan man anse att det är fusk att inte tält men detta skulle visa sig vara ett mycket klokt beslut….). Eftersom vi har ett par mycket viktiga personer med oss som ska ha backstagepass så kan vi inte åka till festivalen och hämta ut våra biljetter utan måste vänta in bussarna från Oslo – Arvika ( det tog lite tid eftersom vi hörde minst tre samtal i receptionen när de ringde och frågade om vägen…). Framåt 17-tiden var vi ändå framme vid orådet och ska hämta biljetterna, här börjar det som kan dra ner humöret på den mest hugade av alla besökare, det tar ca 1,5 timme innan vi ens fått ut biljetten, DAD spelningen 19.00 ligger helt klart risigt till.
Kommer ändå in i tid och allt känns lite bättre. Bandet går på utsatt tid, det är mycket folk och vädret perfekt! De första 40 min är okej men lite sega, sen kommer de gamla låtarna och det blir drag på publiken ( varför gör dom alltid så ? ) En liten mat-paus ( en bland många) och så Helloween på samma scen. Börjar med en rivstart och håller tempot, killarna runt omkring mig har uppenbarligen interntävling i falsettsång, allt är bra förutom lite taskigt ljud. Tyvärr drar det ut på tiden och publiken i bakre leden börjar röra sig mot stora scenen där Judas Priest ska gå på .
Kl 23.00, äntligen dags!! Låtvalet är det inget fel på och som tredjelåt en av mina favvosar, ”The Ripper”, men vad har hänt med farbror Hetfields röst? Förväntningarna har varit enorma och då blir besvikelsen ännu större….
Landade på kudden vid 01.00, ingen partypingla just nu alltså.
Fredag 11 juni
Hyfsat trött i fötterna redan vid frukost…. Går igenom programmet och konstaterar snabbt att den här dagen kunde vi i princip ha varit utan. Efter att ha turistat en sväng i Sölvesborg centrum åker vi till festivalen för att kolla in rockklassiker bandet Ten 67, dom har säkert kul, men behöver kanske Haugland för att hålla takten? Himlen öppnar sig och det vräker ner vatten, trots att jag tänkt till och har regnjacka med mig så blir vi alla dyngsura, hem för att byta kläder och så ska vi in igen för solen tittar fram ganska snart. En av våra medresenärer ( ska inte nämna ngt namn men han tillbringade stor del av festivalen iklädd en färgglad väst…) föreslog att vi skulle ta den sk festivalbussen in. Kass idé visade det sig, varenda kotte som skulle med den hade visst lämnat hjärnan hemma så det tog oerhört lång tid att komma fram. Nu passade Testament mitt humör alldeles utmärkt, lagom arga. Sen kändes det bättre! Bestämde oss för att kolla in monster Magnet, blev ju ganska enformigt efter ett tag….kändes slätstruket. ( Förlåt Anna-Maria, har förstått att du gillar dom).
- Exodus, nix inget för oss
- UFO, nja kul dom första låtarna sen kunde man väl det där. Hann äta rätt många gånger under kvällen….Och Scorpions lät väl ungefär som dom alltid gjort, inte speciellt upphetsande, konstaterade att Klaus Meine totalt saknar hår och åkte hem.
Lördag 12 juni
Nya friska tag, fötterna har gett upp och jag har köpt mig en liten stol ( när man är gravid får man sitta ner och dessutom äta på något!). Kallt och regnigt , inget vidare festivalväder men vi rustar oss med paraply och regnjacka ( förutom han som söp bort väskan kvällen innan när han skulle på klubb i Karlshamn!?). Åker in redan till 12.00, här ska kollas på riktigt glammig 80-tals rock, Danger Danger! Det här är väl inte riktigt min musik men jäklans vilken bra show vi får!! Det här var det bästa hittills, mycket folk trots att det är första bandet ut och folk ser riktigt slitna ut. Här kan vi snacka spelglädje , dom bjuder på sig själva hela spelningen igenom ( extra plus för den Sebastian Bach söta sångaren….uppskattas fortfarande även om man inte är 16 längre). Sedan direkt vidare till stora festival scenen för att kolla in den mannen som ser ut som han klivit direkt ut från en tysk porrfilm, Axel Rudi Pell med band, som vi förövrigt blivit rekommenderade. Det börjar bra, riktigt bra, men, detta men, efter en stund drar det iväg i i det ena långa solot efter det andra ( jag avskyr långa solon utan ett uns av självironi). Drar ner betyget väsentligt för stunden men jag måste nog lyssna ordentligt på nya plattan ”Kings and queens”.
Kl är efter 17.00 och vi har klarat oss från regnet hittills. Har kollar på Lost Horizon som jag aldrig hört tidigare, riktig heavy metal med mycket falsett, precis vad jag gillar, tyvärr så är ljudet kass. Skulle verkligen behöva vila öronen lite nu vilket blir omöjligt ( jag har ju inget backstagepass….) Blir medtvingad på Heartpå stora scenen där jag slår mig ner i min lilla stol och stoppar in öronpropparna, önskar snart att det varit hörselkåpor istället….fy fan vilken dynga, vad gör damerna på rockfestival? Ser några som dansar styrdans tätt ihop och får bevisat att det här på sin höjd funkar som hångelmusik. Tillslut får jag gå från denna mindre bra spelning och är lite sugen på att kolla in för mig ytterligare ett nytt band, Narnia. Gillar det här också, lagom pompöst. Återigen lite väl taskigt ljud och ett litet minus till sångaren som spelar över en del.
Insåg snabbt att Children of Bodom inte var något för mig, alldeles för agressivt för trötta öron. Sitt-paus i öltältet med mer och äpple till mig, lagom spännande, men det är bra att alla andra dricker så mycket öl för då måste dom också springa till toa hela tiden! Vi , eller framförallt jag väntar på att klockan ska bli 20.00 och Nightwish ska gå på. Äntligen är det dags, stora scenen, mycket folk och tyvärr, stora svarta moln. Tyvärr så låter det inte riktigt så bra som jag hoppats på, sången är såklart svår live, det blir lite surt men det är grymt ändå! Under Megadeth- covern öppnar sig åter himlen och regnet forsar ner, tyvärr lämnar många spelningen och kommer inte tillbaks precis på slutet när det lugnat ner sig lite.
Tar en kort matpaus vid 21.30 för att sen gå och kolla på In Flames, blir kvar första låtarna vid Rock Stage där gubben UDO klivit på scen, och vi kommer inte därifrån….Jäklans vad bra!! Ena Accept-låten efter den andra och vilket drag! Folk sjunger , hoppar, spelar luftgitarr….Det här är festivalens överraskning och bästa nostalgitrippen på länge! Nu är jag nöjd och längtar åter efter kudden men de andra har så klart laddat för Europé . Tillsammans med övriga 20.000 besökare går vi mot stora scenen. Självklart är det nu helt vindstilla så ljudet är perfekt, scenen snygg och Joey Tempest låter inte ett dugg rosslig. Dom drar igång med lite gamla låtar ( får jag förklarat för mig av pojkvännen ) som nog rockar något mer än vanligt. Men det spelar ingen roll, jag klarar inte av det här, det är enligt mig inte hårdrock, me not like. Åker hem…..Alldeles slut och ganska nöjd trots all dynga man lycknas lyssna på mellan de bra spelningarna.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det går bra att vara på festival utan att det dricka bira ( men man blir mer kritisk…) – det är mycket skönt att bo på hotell och att öronproppar är en bra investering.
Nästa år vill jag se;
Metallica, Linkin Park, Mötley Crüe , Backyard Babies, Danko Jones, Doro!, Gemini Five, Keyhole och Captain Hardcore!!
|
|
|
