|
|
GATES OF METAL - Hultsfred 31/7 2004
|
Medverkande band: Stratovarius, Morbid Angel, Within Temptation, Meshuggah, Sonata Arctica, Sodom, Sentenced, Finntroll, Dragonforce, Storyteller, Arise, Pagan´s Mind och Facebreaker.
|
Vi anlände redan på fredag eftermiddag. Vädret var då som precis under hela festivalen kanon. Medelåldern på folket är definitivt lägre här än på Sweden Rock festivalen. Dock riktar sig ju Gates of Metal till en lite annorlunda publik. I år var det en bra blandning av Death och Power Metal med tyngdpunkt på den lite hårdare musiken. Den allmänna uppfattningen verkade vara att RUNNING WILD hade varit en bättre Headliner än STRATOVARIUS. På t-shirt fronten var ändå ovan nämnda finska veteraner frekvent förekommande speciellt hos de yngre festivalbesökarna.
Som vanligt var det bara att kliva upp tidigt på lördagsmorgonen. Förstår inte hur man klarar av att ligga kvar i ett stekhett tält. Åkte sen in till stan och botade den värsta bakfyllan med en pizza. Försöker alltid att titta på det bandet som spelar först när man är på festival. Man är ju ruskigt sugen på en konsert vid det laget. Den stora äran att inleda på huvudscenen hade i år tillfallit SONATA ARCTICA. Det var fler än jag som bestämt sig för att beskåda dessa Power Metal finnar. Trots att publikuppslutningen var bra så var det inte mycket mer än OK. Har alltid tyckt att herrarna har ett lite trist låtmaterial att stå på. Höjdpunkten blev således när de brände av 2 covers på raken (”Still Loving You” och I Want Out”). Att nämna vilka band som står bakom de klassikerna är väl överflödig information för alla som gillar den här sortens musik.
Betydligt mer drag var det när Finspångbandet FACEBREAKER gjorde sitt på en av de mindre scenerna. För mig var det här den bästa spelningen på festivalen och det var mer än godkänt mycket folk som tittade både med tanke på att det var tidigt på dagen och att DRAGONFORCE spelade på en annan scen samtidigt. Sångaren Roberth Karlsson har inget dåligt ”tryck i pipan” och låter faktiskt ännu bättre nu än tiden i EDGE OF SANITY.
På grund av öltältsbesök så missade jag stora delar av MESHUGGAH och WITHIN TEMPTATION. Varför får man inte ta med ölen ut? Den serveras ju i plastmuggar. På SRF går det ju alldeles utmärkt, men inte här inte. De låtar jag däremot hörde från båda banden lät mycket bra och det talades varmt från alla håll om båda konserterna. Ett så tight metalmonster som MESHUGGAH kan väl inte göra en dålig spelning heller för övrigt. Och när det gäller WITHIN TEMPTATION så blir man ju nästan kär bara av att höra sångerskans vackra röst. Missade även delar av SODOM p.g.a. mat och dryck intag. Fick alla fall höra min favoritlåt ”Remember the Fallen” så jag är ganska nöjd ändå.
Vad som på förhand skulle vara höjdpunkten för mig (eftersom RUNNING WILD ställt in) var MORBID ANGEL. Kan inte direkt säga att jag blev helt besviken. Inledande klassikern ”Day of Suffering” var klockren. Däremot tyckte jag att det spelades lite väl mycket nytt material, men man får ju ha full förståelse för att de vill spela de låtarna också. Som vanligt kom de bästa godbitarna sist. På slutet gick Steve Tuckers bas sönder och att man inte hörde någon större skillnad säger en hel del om ljudet. Trummorna var så dominanta att de dränkte basen och till viss mån även gitarrerna. Hela marken vibrerade av det feta ljudet.
Man hade verkligen förväntat sig mer folk framför scenen när STRATOVARIUS tog plats för att avsluta festivalen. Osämjan mellan bandmedlemmarna och då främst Tolkki vs Kotipelto lyste igenom fasaden ordentligt. Förvånansvärt att dessa herrar spelar tillsammans över huvud taget efter all skit de slängt på varandra. Fansen bör ändå inte blivit så besvikna efter att ha hört klassiker som ”Forever Free” och ”Kiss of Judas”. En av de saker som Timo Tolkki slängt ut sig om sin kollega är konstigt nog att han skulle vara värdelös som låtskrivare. Själv tycker jag att Kotipeltos första soloskiva är bättre än det som STRATOVARIUS släppt de senaste åren. Vi får hoppas för allas bästa att det här var sista spelningen med STRATOVARIUS. Bättre att lägga ner bandet under någorlunda värdiga former. Kortfattat: Flera bra låtar men egentligen en patetiskt konsert.
Vi återkommer inom kort med bilder från många av konserterna och intervjuer med FACEBREAKER och MORBID ANGEL.
|
|
|
