|
|
Vem spelade med vem och när?
|
Efter att ha sett reklam affischer för Whitesnakes kommande spelning i Karlstad så kom jag att tänka på att Coverdale även var med i Deep Purple, och att i Deep Purple var det rena swinger-partys med medlemmar för att inte prata om Sabbath. En dag efter jobbet så satte jag mig ner och påbörjade en sammanställning som blev större än vad jag räknat med….
|
70 och 80 talet var tiderna då hårdrocken och många av dess olika former föddes och tog fart på riktigt, men branschen då var och kommer aldrig bli lika kaotisk när det gäller en sak: medlemsbyten!
Visst har det förekommit i alla tider och musikstilar men inte i dess utsträckning som då. Man får ha i åtanke att de grupper som var mest i fokus var dåtidens giganter. Det skulle vara som om dagens Metallica, Maiden, Ac-Dc eller liknande skulle byta medlemmar var och vartannat år.
Jag kommer inte på något vis kunna göra en djupdykning i detta ämne utan skrapa lite på ytan och ta upp de grupper som jag tycker var värst, dvs. Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow och i viss mån Whitesnake där det verkade som om det var svängdörrar mellan banden. Många av dessa musiker har även spelat med Gary Moores band men det har jag inte tagit med.
De flesta av de musiker som figurerar i alla dessa band har även lyckade solokarriärer och även där så gästar de på varandras album eller turnéer, och att rota i det skulle ta allt för lång tid. Nästan alla, även de avlidna, har officiella hemsidor om ni vill läsa mer. Det finns också en bra sida som har mycket metal information: www.bnrmetal.com
Medlemsbyten eller medlemsförlust (avhopp, dödsfall) har nog de flesta en uppfattning om hur det påverkar gruppen. Ibland försvinner en grupp pga. av det, andra blir starkare och i vissa fall så märks det knappt.
I vissa fall så blir det riktigt pinsamt, som att Thin Lizzy turnerar än fastän Phil Lynnot som verkligen var bandet dog 1986, eller att Axl Rose fortfarande kallar sig för Guns n’ Roses.
Som fan kanske man identifierar sig med en viss person i gruppen. I mitt fall så var min första kontakt i detta ämne när Ace Frehley lämnade Kiss. Jag var inte så gammal att jag märkte skillnad på musiken, utan mest att min Kiss-favorit försvann på bilderna och inte den lika coola Vinnie Vincent dök upp. Att Eric Carr hade tagit Peter Criss plats brydde jag mig emellertid inte så mycket om.
Förbered er på en MYCKET rörig berättelse!!
Min historia börjar med Black Sabbath och den klassiska banduppsättnngen: Ozzy Osbourne (S), Toni Iommi (G), Geezer Butler (B) och Bill Ward (T) som fanns mellan 68-77.
Hösten-77 så lämnar Ozzy bandet och Dave Walker (Fleetwood Mac) kommer med men hinner inte medverka på inspelningen av skivan ”Never say Die” nu med Don Airey (Rainbow, Gary Moore, Whitesnake, Helix, Judas Priest, ELO, Ozzy, MSG) på keyboard och Ozzy kommer tillbaka för att åter få sparken igen 1979.
Det är lite turbulens i bandet, Iommi slutar för någon månad och under den korta tiden tas Craig Gruber (Rainbow) in. Iommi kommer tillbaka och de tar in Geoff Nicholls på keyboard. Sångare blir nu Rainbows Ronnie James Dio 79-82 och de hinner spela in ”Heaven and Hell” innan det är dags igen. Bill Ward hoppar av under turnén och Vinny Appice (Dio och Sabbath igen-92) blir ny trummis.
Denna uppsättning spelar in ”Mob Rules” och ”Live Evil”
December 82 så lämnar Ian Gillan Deep Purple för Sabbath och Bill Ward tar plats igen bakom trummorna för att redan nästa vår hoppa av och Bev Bevan (ex ELO) tar över under ”Born Again” turnén. Men efter den turnén så lämnar Gillan bandet för att åter spela med Deep Purple för deras ”Perfect Strangers”. Efter detta så ligger bandet lågt och spelar inte in några skivor förrän ”Seventh Star” Iommi tar där med Gordon Copley på bas och Eric Singer ( Kiss, Alice Cooper, Queen) trummor, som båda då spelar med Lita Ford, som är Iommis flickvän.
Till ”Seventh Star” turnén tas Glenn Hughes (Deep Purple, Joe Lynn Turner, Gary Moore, Whitesnake) med som sångare och Gordon slutar och spelar med Lita Ford igen. Dave Spitz (White Lion) kliver in som basist. Men detta håller bara tio spelningar. Ray Gillen får sjunga på resten av turnén. Efter detta fiasko så spelar inte bandet in några skivor förrän ”Headless Cross” 1988 men ändå hinner de, tro det eller ej, byta medlemmar på några få gig.
Bob Daisley bas (Malmsteen, Ozzy, Uriah Heep, Rainbow), Tony Martin sång, Bev Bevan trummor igen, Terry Chimes, trummor, Jo Burt, Bas, ända tills bandet tar sig i kragen och gör en riktig comeback med ”Headless Cross” På den skivan så består Sabbath utav: Toni Iommi – Gitarr Laurence Cottle - Bas (Gary Moore, Nina Hagen) Cozy Powell - Trummor (Rainbow, Whitesnake, M.S.G) Geoff Nicholls - Keyboard Tony Martin – Hals
Men redan på nästa platta ”Tyr” (1990) så fick Cottle gå och Neil Murray (Whitesnake, Gary Moore,) kom med.
Men tro inte att det slutar här! Nej 1992 gör bandet ännu en comeback. Nu med Dio, Iommi, Butler, Vinny Appice och Geoff Nicholls. Tror ni detta höll? Nej just det! Ronnie James Dio och Vinny lämnar bandet för att köra igång Dio igen.
På ”Cross Purposes” så kliver Tony Martin in igen och Bobby Rondinelli (Rainbow, Blue Oyster Cult) blir trummis.
1995 släpps ”Forbidden” då utan Butler men med Iommi, Tony Martin, Cozy Powell, Geoff Nichols och Niel Murray in på bas.
Detta var den sista!? banduppsättningen fram till den stora combacken 97-98 med den riktiga original uppsättningen igen. Jag måste tillägga att trots Geoff Nichols varit med i alla formationer och spelat på samtliga skivor från ”Heaven and Hell” 1979 fram till OzzFest 2004 så har aldrig Geoff varit nämnd som en officiell medlem!!
Deep Purple
Ja som ni redan märkt så har Deep Purple nämnts några gånger och de låg inte heller på latsidan. Vi kollar in deras facit:
Original uppsättningen som spelade in de tre första skivorna 1968-69 "Shades Of Deep Purple" "The Book Of Taliesyn" och "Deep Purple" var: Richie Blackmore (G) Rod Evans (S) Jon Lord (KB) (The Kinks, Nazareth, Whitesnake,) Nick Simper (B) och Ian Paice (T) (Elf, Whitesnake, Gary Moore,) Men i slutet av juni 69 så sparkas Evans och Simper och in kommer Ian Gillan (Black Sabbath, Ian Gillan Band) som sångare och på bas Roger Glover (Elf, Nazareth, Ian Gillan Band, Rainbow)
De spelade in "Concerto For Group And Orchestra", "Deep Purple In Rock", "Fireball" "Machine Head" och sen ”Who Do We Think We Are"
1973 deklarerade Ian Gillan och Roger Glover att de hoppar av bandet, De resterande vill fortsätta och tar in David Coverdale (Whitesnake) som sångare och Glenn Hughes (Trapatzie, Black Sabbath, Gary Moore, Whitesnake) som basist. Denna version av Deep Purple släppte 1974 plattan ”Burn” och sedan ”Stormbringer” året därpå som blir det sista med Blackmore, som hoppar av och startar Rainbow. Deep Purple tar in amerikanen Tommy Bolin som Richies ersättare. De gör ”Come taste the band”. Men redan i mars 76 slutar Bolin, som dör av en överdos i december samma år.
Bandet ligger lågt under tidigt åttiotal och 1984 bekräftas det att det blir en comeback och ny skiva med Blackmore, Lord, Paice, Glover och Gillan (Ian lämnar Black Sabbath för detta.) Resultatet blir mega hiten ”Perfect Strangers” De gjorde även "The House Of Blue Light" 87 och sedan ”Nobody’s perfect” men efter det så lämnade Gillan bandet igen. Då erbjöd bandet platsen till Joe Satriani som spelade på turnén men tackade nej till en plats i bandet. Joe Lynn Turner (Rainbow, Malmsteen) tackade ja och de gjorde ”Slaves and masters” 1990. Efter det albumet så lämnar även Richie Blackmore skutan och in kommer i stället Steve Morse (Kansas,) och de släpper ”Purpendicular” 96 och ”Abandon” 98.
Du blir nog inte förvånad om jag säger att bandet har gjort ännu en comeback? Förra året kom skivan ”Bananas” ut och på den så spelar faktiskt: Ian Gillan, Roger Glover, Steve Morse, Ian Paice och Don Airey (Gary Moore, Black Sabbath, Rainbow, Ozzy, Helix, Jethro Tull, Judas Priest, ELO) så en del av cirkeln är även sluten i Deep Purples fall.
Rainbow
Som vi nu vet så hoppar Richie Blackmore av Deep Purple 1975 och startar Rainbow med medlemmar ur Elf. Gruppen består då utav: Blackmore (G) Ronnie James Dio (S) Craig Gruber (B) (Elf, Black Sabbath) Gary Driscoll (T) (Elf,) och Mickey Lee Soule (K) De spelar in "Black Sheep Of The Family" men innan året är slut så får Gruber, Driscoll och Soule lämna gruppen och blir ersatta av Jimmy Bain (Dio) på bas, Tony Carey keyboard och Cozy Powell (Black Sabbath, Whitesnake, MSG) som batterist.
De släpper skivan ”Rainbow Rising” –76
Tidigt 1977 så byts Jimmy Bain ut mot Mark Clarke (Uriah Heep) och i maj så är det även slut för Tony Carey och Mark Clarke och deras ersättare blir David Stone och Bob Daisley (Malmsteen, Ozzy, Uriah Heep, Black Sabbath)
Men Mr Blackmore är inte nöjd med denna banduppsättning heller, så 1978 får alla utom Cozy Powell sparken.
1979 så värvar han Don Alrey på keyboard och sångaren Graham Bonnet (MSG, Alcatrazz) och får med sin forna bandmedlem Roger Glover från Deep Purple.
Bandet består nu av följande medlemmar: Blackmore, Powell, Alrey, Bonnet och Glover.
Efter första Monsters of Rock 1980 så lämnar Cozy Powell och Graham Bonnet bandet för egna solo karriärer. Ny trummis blir då Bob Rondinelli (Black Sabbath, Blue Öyster Cult) och den nya sångaren heter Joe Lynn Turner (Deep Purple, Malmsteen) 81 och 82 släpps albumen ” Difficult To Cure” och ” Straight Between The Eyes”
1983 släpps “Bent Out of Shape” då med Blackmore, Glover, Turner och Dave Rosenthal som ny på keyboard. Trummorna får skötas av Chuck Burgi.
1984 så lägger Blackmore ner Rainbow för att spela med original uppsättningen av Deep Purple, som han spelar med ända till 1993.
1994 har Blackmore en audition för Richie Blackmores Rainbow och anlitar sångaren Doogie White (Malmsteen) och keyboardisten Paul Morris (Doro Pesch) basisten Greg Smith (Alice Cooper, Blue Oyster Cult, Joe Lynn Turner), trummisen John O'Reilly (Ritchie Havens, Blue Oyster Cult, Joe Lynn Turner) och Candice Night som kör sångerska.
September –95 så släpper gruppen ”Stranger in Us All” och under den turnén ådrar John sig en skada som tvingar honom att hoppa av. En före detta Rainbow medlem hoppar in, Chuck Burgi.
Efter Richie Blackmores Rainbow, så döpte han om bandet/projektet till Blackmores Night och under det namnet så turnerar han än. Just nu är han åter i Japan, där han alltid har varit riktigt stor.
Eftersom Whitesnake nämns nästan lika ofta som referens så har jag gjort en snabb sammanställning med medverkande musiker för varje album
David Coverdale ”Whitesnake” 1977
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Roger Glover (keyb/bass)
Delisle Harper (bass)
Simon Phillips (drums)
Tim Hinkley (keyboards)
David Coverdales ”Northwind" 1978
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Roger Glover (bass)
Simon Phillips (drums)
Delisle Harper (bass
”Snakebite” 1978
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Bernie Marsden (guitar)
Neil Murray (bass)
David Dowle (drums)
Pete Solley (keyboards
”Trouble"
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar/vocals)
Bernie Marsden (guitar/vocals)
Neil Murray (bass)
David Dowle (drums)
Jon Lord (keyboards)
Lovehunter
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Bernie Marsden (guitar)
Neil Murray (bass)
David Dowle (drums)
Jon Lord (keyboards)
”Ready And Willing”
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Bernie Marsden (guitar)
Neil Murray (bass)
Ian Paice (drums)
Jon Lord (keyboards)
”Come and get it”
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Bernie Marsden (guitar)
Neil Murray (bass)
Ian Paice (drums)
Jon Lord (keyboards)
”Saint and sinners”
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Bernie Marsden (guitar)
Neil Murray (bass)
Ian Paice (drums)
Jon Lord (keyboards)
Mel Galley (b.vocals)
”Slide it in”
David Coverdale (vocals)
Micky Moody (guitar)
Mel Galley (guitar/vocals)
Colin Hodgkinson (bass)
Cozy Powell (drums)
Jon Lord (keyboards)
Fabulosa Brothers (b.vocals)
The Big 'Eads (b.vocals)
U.S. Version
John Sykes (guitar)
Neil Murray (Bass)
”1987”
David Coverdale (vocals)
John Sykes (guitar)
Neil Murray (bass)
Aynsley Dunbar (drums)
Bill Cuomo (keyboards)
Don Airey (keyboards)
Adrian Vandenberg (guitar)
”Slip of the Tongue”
David Coverdale (vocals)
Steve Vai (guitar)
Rudy Sarzo (bass)
Tommy Aldridge (drums)
Glenn Hughes (b. vocals)
Richard Page (b. vocals)
”Restless heart”
David Coverdale (vocals)
Adrian Vandenberg (guitar)
Guy Pratt (bass)
Denny Carmassi (drums)
Brett Tuggle (keyboards)
Elk Thunder (harmonica)
|
|
|
