Scar Tissue av Anthony Kiedis, Red Hot Chili Peppers

Ja vad skall man säga? Efter att ha läst om Mötleys Crüe i deras självbiografi ”The Dirt” och min forne barndoms idol Nikki Sixx berättade om hur han levde ett sjuhelsikes Rock n’ Roll liv med allt som det innebar med fylla, knark och groupies så tycker jag nästan att Nikki Sixx framstår som en riktigt skötsam herre efter att ha läst Scar Tissue…. Red Hot Chili Peppers sångare och frontman Anthony Kiedis har skrivitt Scar Tissue, en skakande berättelse om sitt kaotiska liv och historien om Red Hot Chili Peppers, bandet med det banbrytande funk/punk/hardcore soundet. Anthony spar inte på krutet precis, han berättar öppenhjärtigt om det mesta han varit med om och det är en hel del. T.ex. uppväxten hos sin far, Blackie, som var Hollywoods största distributör av kokain och marijuana, och om dubbellivet han levde. Outsider i skolan och barn skådis (bla F.I.S.T med Sly Stallone) och pappas medhjälpare nattetid på klubbarna längs med Sunset Strip. Han berättar att han började röka marijuana vid tolv års ålder och sköt kokain vid tretton, förlorade oskulden med sin fars flickvän (med hans tillstånd!) vid fjorton. En dag gör polisen en razzia och Blackie åker in i fängelse. Anthony får bo hos ett par vänner till pappan, (läs kunder) Sonny Bono och Cher. Han hoppar sedan av skolan och startar ett band (Tony Flow and the Miraculously Majestic Masters of Mayhem kallade de sig först) med några kamrater och mot alla tänkbara odds så får bandet ett kontrakt hos EMI (1984) och släpper fyra skivor som säljer bra trots ingen som helst uppbackning från EMI och inför den femte skivan Blood Sugar Sex Magik (1991) som blir deras internationella storsäljare, löser Warner ut bandet från deras slavkontrakt med EMI och resten är som man brukar säga historia. Han berättar att när de fick kontraktet med Warner så fick han en miljon dollar i förskott men han hade ingen egen bostad och inte ens ett bankkonto att sätta in pengarna på. Vissa berättelser om hans drog-race (eller runs som han kallar det) är så absurda att man vet inte om man skall skratta eller gråta eller bara skaka på huvudet och konstatera vilken patetisk knarkare han var. Men misären är blandad med turné’ minnen mycket andra roliga anekdoter. T.ex. när de blir bjudna på ett Halloween party med societeten i Bel Air och cheferna på Warner var där och alla fyra i gruppen kommer dit iförda endast skor och en jätte strap-on dildo. Boken är även fylld med detaljrika sex berättelser, för kemikalier var inte det enda han missbrukade, sex hörde också dit. Men det är inte enbart ”skvallret” som gör boken så bra som den är. Eftersom texterna han skriver är inte fiction utan handlar om personliga tankar och händelser han varit med om, så förklarar han bakgrunden till väldigt många låtar. Ända från första självbetitlade skivan till den senaste ”By the Way” Jag kom på mig själv att tänka som om det vore en deckare eller liknande som jag läste. När han berättar om ännu ett återfall, så tänkte jag: – Hoppas han inte börjar nu igen! Och man läser vidare för att se om han fixar det denna gång. Men han slutar och börjar med drogerna om vart annat från början av 80-talet fram tills 23 december, 2000 som han hävdar är senaste och förhoppningsvis sista gången han drogade sig. Som sammanfattning måste jag säga att detta är en klockren självbiografi, som innehåller 465 lättlästa sidor med det mesta som man kan tänkas vilja få reda på om Anthony och bandet och det är flera sidor med bilder och privata foton som följer berättelsen kronologiskt. Detta är en klar femma! Boken går att hitta i de flesta bokaffärer eller på Internet, T.ex. adlibris.se men den finns bara på engelska än så länge.