|
|
Intervju med Björn Strid, sångare i Soilwork
|
Jag måste förklara bakgrunden till min första fråga
|
När jag ringde upp så svarade det innan det han gå en hel signal och på något vis lyckades jag komma emellan när han gjorde en intervju live i radion. Så vi gjorde upp en ny tid kl 12:00 dagen efter.
Sagt och gjort. Jag ringer upp och hör en pigg röst på riktigt skorrande skånska:
-”God morrrgon”.
Tjena, hur gick det igår?
- ”Jo för fan, det gick bra. Jag lagade en massa mat och sen drack jag några pilsner.”
Så jag sabbade inte intervjun då?
- ”Nej då, ingen fara”.
Har du mycket att göra nu eller?
-”Nej då, det är lugna puckar”.
Inte PR dygnet runt då?
- ”Nej nej, så illa är det inte”. Säger han med ett skratt.
Okej. Ny skiva på gång. Hur känns det?
- ”Det känns jävligt bra faktiskt. Jag är ganska så exalterad över att få släppa en ny skiva nu. Det är ju ändå nästan två år sedan sist. Det är längre än vad vi brukar ta på oss”.
Har ni kört hårt med turnéer då eller?
- ”Ja det har varit väldigt mycket. Två USA vändor, två Japan och två Australien, Korea plus några festivaler.
Vad var favorit stället utav dom att spela på?
-”Svårt att säga. Men combon Australien/Japan är ju schysst, sen var det bara två veckor för det blir ganska slitsamt annars”.
Japan har ju alltid varit en bra marknad för svenska metal band genom tiderna. Känns det som om det är samma tryck fortfarande?
-”Jo det kan man väl säga. Dom är ju, hmm. Hur ska man säga? Så här: hårdrockarna där är inte lika trend känsliga. De kan lyssna på både Bon Jovi och Marduk, dom köper det mesta.”
Jag ursäktar mig för min förkylning, som gör att jag måste harkla mig var femte minut och frågar hur han sköter sin röst.
-”Ja rösten brukar hålla faktiskt. Man kan väl säga som så att desto längre turnen går, desto bättre låter det”
Jasså, jag trodde det var tvärtom.
-”Ja det borde vara det”
För du har ju en ganska hård sångstil.
-”Jo men det är ändå samma teknik, vare sig det är skrik eller skönsång”
Har du tagit lektioner?
-”Ja, jag tog det innan A Predator’s Potrait och sedan så har jag kört på egen hand, tränat mycket. Jag har lärt mig mycket av min egen röst på grund av att man har turnerat mycket, så man vet hur man skall handskas med den.”
Vi kommer tillbaka till nya skivan, så jag frågar hur lång tid dom tog på sig att göra den.
-”Från början var det tänkt sex veckor men det tog sju. Så kan det bli ibland. Men fastän vi lade till en vecka så var det ändå tolv till femton timmars pass varje dag. Så det var jävligt hårt”
Men det är väl värt allt slit?
-”Jo det är det. Det skall vara lite smärta och hjärta bakom en inspelning. Det känns lite mer äkta då på något vis.
När ni gör musiken, hur mycket har ni klart när ni kommer till studion?
-”Ja man kan väl säga 90 %. Man kan inte säga att vi jammar och vi repar faktiskt inte så mycket. Vi sitter mest var för sig och skriver låtar och träffas ibland och har möten och diskuterar. Vi har så olika bakgrund just när det gäller musiken men vi har hårdrocken som gemensam nämnare. Men på något jävla vänster så funkar det skitbra ändå. Vi har samma vision när det gäller musiken och vi vet vart vi vill komma.
Men hur skulle du beskriva nya skivan?
-”Ja du, man kan väl säga att den är mer intensiv än förra plattan. Vi tyckte att vi förlorade lite intensivitet där. Kanske lite väl fokuserad på melodierna, men en jävligt schysst platta med bra melodier och allting, men den tappade lite av drivet. Men det har vi fått tillbaka i ljudbilden nu tycker jag, den är lite drivigare och har en go’ balans”.
Jag måste säga att Blind Eye Halo sticker ut från mängden.
-”Ja det är du inte ensam om”
Är det av någon speciell anledning eller?
– Nej det är en väldigt spontan låt bara, som skrevs på en eftermiddag höll jag på att säga, nej då, vi kände bara att det vore kul att ha med en sådan rökare på plattan. Jag tycker ändå att den passar in även om den sticker ut ganska mycket.
Jag pratade med Björn i In Flames för ett tag sedan, och dom har så att inlednings spåret på skivan stack ut en del. Det hade dom planerat sa han, så att det skulle smälla till med en gång.
– ”Jo man vill ju alltid överraska på ett eller annat sätt, så har det varit med varje Soilwork skiva och det kommer något nytt som alla reagerar på. Det är bara kul.”
Jag tänkte på titeln, har den någon speciell betydelse?
– ”Ja man kan väl säga som så här att det är en deklaration från Soilwork att vi vill hugga det musikaliska dramat i ryggen, i princip. Det finns ju så många upp-hypade genrar och allting skall vara så nytt. Det är som om en bunke med band som bara buntats ihop, allt skall vara det nyaste och senaste. Jag tycker ändå att Soilwork har ett så pass unikt sound så vi förtjänar mer än så.”
Okej, men för att ändå tjata om genre, var placerar ni er själva då?
– ”Jag ser det bara som metal liksom, sen om man börjar lägga till Black eller Death, så handlar det mycket om texterna tycker jag. Så Death tycker jag inte att vi är för mina texter handlar inte så mycket om döden, och för mig är det Death Metal.
Jaha, och texterna då? Är det om saker ni själva upplevt eller påhittade saker?
-” Det är inte så fiktiva texter, det är mycket om vad jag upplever och liknade grejer som man inspireras av.”
Okej, vad har du mer för inspiration då, musikaliskt?
-”Ja du, jag gillar 80 tals hårdrock jävligt mycket, är lite torsk på det. Sen är det allt möjligt från 60 tals soul till Marduk. Så det är fruktansvärt mycket musikstilar. Men det är ju så att man har hårdrocken som bas sen sticker det ut lite här och där.
Allright. Hur ser er turneplan ut framöver?
-”Vi börjar i April i USA, så det blir vår första headline turne där. Det skall bli jävligt spännande. Så har vi med oss Hypocrisy och Dark Tranquility. Det kommer bli en utmaning att headlina dom banden, det är ju jävligt bra band. Sen blir det Graz Pop festivalen och Fury Fest i Frankrike och Walt Rock i Holland också. Sen håller vi på att förhandla med Sweden Rock. (Oops ett inside tips kanske)Jag tycker att det fan är på tiden att spela där. Men vi måste åka en vända till USA igen. Man måste turnera dubbelt så mycket i USA jämfört med Europa, man måste ha tålamod liksom. De är så trend känsliga och turnerar man inte två tre gånger per platta så glömmer dom bort en. Det funkar så.”
Vi avrundar med lite Sweden Rock Festival snack angående Mötley Crüe och Mick mars, och lite prat om att dricka whisky. Han rekommenderar Japansk Whisky som tyvärr är svår att få tag på i Sverige. Jag önskar honom lycka till och ber honom tjata på om att få spela på SRF.
|
|
|
