|
|
Glenn Hughes – Prisma, Västerås 26/2 2005
|
Det känns konstigt, människan har lycktas klona foster, skapat bomber som kan döda mänskligheten flera gånger om, men att lära vissa ljudtekniker att skruva bra ljud verkar fortfarande vara en omöjlig uppgift
|
Maken till ojämnt ljud har nog aldrig upplevts som under Glenn Hughes konsert i lördags. Det hela börjar rätt behagligt, för att mot slutet stegra till en ljudmatta av gröt.
Bra ljud är alltid att eftersträva, men i en så intim lokal som Prisma och med Hughes bakom mikrofonen skall det stå som en självklarhet.
Det är en märkbart sammanbiten Hughes som ställer sig bakom mikrofonen för att dra igång titelspåret från senaste skivan Soul Mover. Bandet som i år består av Kjell Haraldsson (keyboard), Tomas Broman (trummor) och Hughes vapendragare JJ March (gitarr) är tajt och välslipat. Stuket skulle lätt i musikerkretsar kallas för ”groovigt” och ”jordigt”.
Hughes fortsätter att se smått grinig ut i efterföljande Orion, men sen verkar det som någon ryckt honom i svansen och upplyst honom att det faktiskt svänger. En leende Hughes uppmanar sin gitarrist att inleda Deep Purlpes Mistreated. Glädjen fortsätter genom hela låten, Hughes låter sin röst leka fritt.
Om Gud vore sångare skulle han heta Glenn Hughes!
Så fantastisk är denna man. Åren har inte tagit ut sin rätt på honom, karln blir bara bättre och bättre.
Riktigt kul blir det i Can´t Stop The Flood från skivan Building The Machine. En tung och gungig rocklåt som får publiken svårt att stå still. Tyvärr kunde uppslutningen vara större publikmässigt. Beror det på att konserten blev flyttad till ett annat datum och att ett annat band vid namn Judas Priest höll hov i Stockholm samma kväll? Endast några hundra har letat sig till Prisma denna lördagskväll
Skivan Soul Mover är det dominanta inslaget av konserten med representerade låtar som nämnda Orion, Land Of The Livin´, Let It Go, High Road och Don´t Let Me Bleed.
Som extranummer spelar Hughes Seventh Star från hans gästspel med Black Sabbath och Deep Purlpes Burn. Tyvärr har nu ljudet förvandlats till en grötig ljud massa som till och med gör det svårt att urskilja trummorna. Något som kunde ha varit konsertens höjdpunkt förstörs här av en klåfingrig ljudtekniker.
Hughes gör en bra men lite smått oinspirerad konsert i Västerås. Det känns stundtals som att han låter det hela gå på rutin för att få det hela överstökat. Den riktiga spelglädjen verkar inte riktigt infinna sig hos honom denna kväll.
Betyg: 3 av 5
|
|
|
