|
|
GATES OF METAL
|
I år hade arrangörerna laddat rejält inför årets upplaga av Gates of Metal. Många tyckte att det här var bästa festivalen hitintills och jag kan till stor del hålla med…
|
Enligt en hittills obekräftad källa så ska det ha sålts runt 3500 biljetter vilket är ungefär samma siffra som första året och 1000 fler än förra sommaren som blev ett mindre misslyckande. Då ska man också räkna in att det var dåligt väder i år vilket brukar dra ner antalet besökare något. Med detta facit i hand så kan man inte säga annat än att festivalledningen hade lyckats boka en bra uppsättning av band.
Nytt för i år var ju att festivalen varade i 2 dagar. Fredagen var visserligen mest som en uppvärmning eftersom stora scenen inte var öppen och första bandet gick dessutom inte på förrän 21.00. Trots att jag var på plats i god tid så missade jag både inledande PANTOKRATOR och EVERGREY. Anledningarna till det var både den trevliga atmosfären på campingen och ett ganska svalt personligt intresse för dessa band.
Efter ett antal öl var jag däremot riktigt sugen på att avnjuta en konsert med dödsthrasharna MAZE OF TORMENT. Själv tycker jag att deras senaste platta ”HAMMERS OF MAYHEM” verkligen rockar röv så det här var definitivt en av de spelningarna jag sett fram mest emot. Det var gott om folk framför scenen i Teaterladan, vilket kanske till vis del beror på att inga band spelar samtidigt under fredagen. Tyvärr kände jag en viss besvikelse redan efter några låtar. En stor del av den där aggressiviteten och energin som de lyckas fånga så bra på skiva lyste med sin frånvaro under konserten. Dock blev jag gladare när de briserade av titelspåret från nyss nämnda album som är en av årets hittills hårdaste låtar. Det tillsammans med den klockrena avslutningen där inte bara en, utan hela två stycken SLAYER covers framförs i form av ”Postmortem” och ”Raining Blood” gör att spelningen ändå får mer än godkänt.
Med raska steg gick jag sedan vidare till nästa scen där ännu mera folk hade samlats för att beskåda NOCTURNAL RITES. Jag kan inte direkt klaga på deras raka och hårda power metal men jag var så törstig att jag lämnade giget efter halva tiden. De var som helt väntat väldigt tighta och fansen jublar rejält mellan låtarna. Men många andra hårdrockare vet säkert också känslan man får när man bara tänker på en öl så det blev en ilmarsch tillbaka till tältet där jag sänkte några ljumna tillsammans med polarna innan man slocknade in.
På lördagen så tillbringade jag ett par extra timmar i tältet på grund av det ihärdiga regnet. Första bandet jag beskådade var SABATON som jag tycker är ett av de bästa banden vi har här i Sverige i dagsläget. Apropå just SABATON så växlade jag några ord med bassisten Pär Sundström kvällen innan och då var han full som en alika och kunde knappt stå på benen. Trots det såg han lika pigg ut som de andra och när de äntrade scenen. Den här kvällen bjöds vi på lite fler låtar än spelningen på Sweden Rock tidigare under sommaren. Det är dock synd och skam att de förbiser en riktigt gammal bra låt som ”Shadows” när de ändå bemödar sig med att gräva fram lite äldre låtar. Visst tycker jag som många andra att deras bästa låtar hittas på ”PRIMO VICTORIA” men den låten skulle jag inte tacka nej till att höra, hoppas att de kommer på bättre tankar tills nästa gång. Lika säkert som ”En öl!” i öltältet så är ”Panzer Battalion” kvällens höjdpunkt. Maken till hit får man leta efter på en skiva som är utgiven det senaste decenniet. Frågan är om SABATON kan producera ännu en lika odödlig låt på nästa skiva? Den som lever får se…
Min största undran innan konserten med MASTERPLAN var om de skulle spela någon HELLOWEEN låt? Tyvärr var det närmaste man kom Roland´s gamla klassiska gitarrsolo från den gamla tiden och låten ”Wounds” från senaste plattan ”AERONAUTICS” där Roland ”stulit” ett av sina egna riff från titelspåret från ”THE DARK RIDE”. En låt som jag för övrigt tycker är en av deras vassaste bitar. I övrigt så gjorde MANOW.., oj ursäkta mig jag menar MASTERPLAN en bra spelning. Att jag nästan höll på att säga fel där beror på den öronbedövande ljudvolymen som inte gjorde upplevelsen bättre. Jag har aldrig haft öronproppar på mig en enda gång i mitt liv och då har jag beskådat ett antal hundra konserter. Denna gång önskar att jag hade pluggat i ett par. Jörn Lande gör ett utmärkt jobb som sångare och frontman och skojar lite med sina tyska bandkamrater genom att prata norska som de inte begriper ett skvatt av. MASTERPLAN är ett sådant band som man vet var man har. Det blir sällan varken bättre eller sämre än väntat och i det här fallet är det ett bra betyg.
Det blir mera tyskt på schemat eftersom nästa band att beskåda är EDGUY, ett gäng som jag följt sen början av deras karriär men tröttnat på de senare åren. Således är det äldre stycken som ”Babylon” och ”Vain Glory Opera” som får mig att le på smilbanden. Det nyare materialet känns inte lika spännande men den karismatiske Tobias Sammet håller publiken igång rejält och det är främst hans förtjänst att det blir en ganska kul spelning.
Kvällen avslutats med DIMMU BORGIR som har skaffat sig en gedigen skara fans med sin symfoniska black metal. Själv är jag egentligen mer för old-school black metal men DIMMUBORGIR har sina ljusa (mörka) stunder. Mest spännande blir det när de plockar fram gamla bitar från ”ENTHRONE DARKNESS TRIUMPHANT” som är min favoritplatta med norrmännen. Detta är Helt klart en värdig avslutning på en trevlig festival. Vi ses nästa år!
|
|
|
